Rem- eller direktdrift på skivspelare

Från början var grammofonen direktdriven genom en urverksmotor med fjäder som man vevade upp och spände för att skivan skulle rotera.

På 50-talet och lite tidigare var det vanligt med ett drivhjul som överförde rotationen mellan motor och tallrik. Thorens TD124 som kom på 50-talet hade dessutom en rem som gjorde att vibrationerna inte vidarebefordrades lika direkt.

I slutet av 60-talet blev remdrivna skivspelare vanliga och är så än i dag.

I början av 70-talet kom också direktdrivna spelare där motorn bildade en del av skivtallriken eller åtminstone var direkt kopplad till skivtallriken.

Här kommer en liten redovisning av de olika drivprincipernas för- och nackdelar. Det är alltså ett principresonemang om för- och nackdelar och vanliga problem. Det är sedan du själv som väljer vilken apparat du vill köpa. Det finns bra och dåliga skivspelare med olika drivsystem, det är inte drivsystemet i sig som gör att en viss skivspelare är bra eller dålig. Lika lite som alla framhjulsdrivna bilar alltid skulle vara bättre än alla bilar med bakhjulsdrift...  Eller tvärtom.

Först en liten sammanställning av vad en skivspelare ska göra.

• Den ska rotera skivan med jämn hastighet
• Den ska tillföra så lite störningar som möjligt till musiksignalen
• Det ska finnas en anordning för att spela av skivspåret i form av en tonarm med monterad pickup. Denna ska kunna spela av skivan så exakt som möjligt.

Denna artikel hanterar endast de två första uppgifterna, tonarm och pickup behöver ett eget kapitel. De tre principer som kommer diskuteras är mellanhjulsdrift, remdrift och direktdrift.

I samtliga fall gäller dessutom att lagringen av skivtallriken måste vara helt tyst vid rotation. Detta har inte med drivtekniken att göra men är en mycket viktig parameter att ta med i diskussionen vid bedömning av en skivspelare.

Mellanhjulsdrift

På 50-talet var denna princip mycket vanlig. Det finns exempel på mycket dåliga konstruktioner men också på mycket välfungerande. Ett typexempel på en bra mellanhjulsdriven spelare är Lenco L75 - en riktig arbetshäst som fortfarande är mycket omtyckt och som i bl a Japan nu har fått en ränessans.

En fördel är att det är en mycket enkel konstruktion. Nackdelen är att det är svårt att undvika att motorljud fortplantas genom hjulet och upp i tallriken och därmed till pickupen.

När man studerar L75 så ser man att konstruktören har försökt att få ner svajet radikalt genom att ha en mycket tung och välbalanserad skivtallrik. Denna levande massa ger spelaren en mycket stabil och jämn gång som påverkas mycket lite av olika bromskrafter, till exempel från starkt utstyrda skivspår. Många billiga mellanhjulsspelare har en enkel plåttallrik som ibland inte ens är rund - det kan givetvis ge upphov till väldigt mycket svaj och ojämn gång.

Motorn på en L75 är också mycket kraftig för att kunna driva den tunga tallriken. Detta på gott och ont. En liten motor ger givetvis mindre vibrationer och därmed motorljud upp i pickupen, men också mindre kraft att hålla hastigheten konstant.

Sammanfattningsvis: Risk för högt motorljud eller svaj för enkla spelare av denna typ. Inte ens en välbyggd mellanhjulsspelare brukar vara lika tyst som en spelare med t ex remdrift. En välbyggd spelare med tung välbalanserad tallrik ger dock en mycket bra dynamik och svajfrihet - något som nu åter givit de gamla välbyggda spelarna ny populäritet.

Remdrift

I jakten på lägre motorljud och billigare tillverkning så utvecklades remdrivna skivspelare.

En remdriven maskin har oftast en mycket liten motor för att ge så lite motorljud som möjligt. Dessutom har den ofta en mjuk rem för att förmedla så lite motorljud som möjligt mellan motor och tallrik. Motorn kan också vara mjukt upphängd för att minimera överföring av motorljud mellan motor och chassi och därmed tallrik. Ibland är dessutom chassit mjukt upphängt för att undvika vibrationer att överföras från skivspelarlådan. Tallriken hålls ofta förhållandevis lätt för att motorn är svag. Tallriken har alltså ganska liten egen massa.

Liten billig motor, lätt billig tallrik och lågt motorljud - vad kan gå fel?

Problemet är när pickupen spelar av skivan så bromsas skivan av pickupen, mer i starkt utstyrda partier än i svagt. Då tallriken bromsas så räcker inte alltid den svängande massan i tallriken till för att hålla konstant fart på tallriken/LPn utan den behöver ha mer kraft från motorn. Remmen som är mjuk dras ut i stället vilket gör att tallriken saktar farten något. Så småningom blir "gummibandet" tillräckligt sträckt för att dra igång tallriken - det blir som en katapult och tallriken får en skjuts som gör att den går lite för fort för att hinna ikapp. Till råga på eländet kanske också motorn börjar luta i sina upphängningar eller chassit dra sig åt sidan. Dvs du får mycket lätt en ojämn gång. Detta fenomen är givetvis olika på olika spelare men alla remdrivna spelare jag sett i rimliga prisklasser lider mer eller mindre av detta. Du upplever fenomenet mest som en orolig ljudbild eller svårigheter med att klara långa pianotoner. Man upplever det alltså inte alltid som svaj utan mera som en oro i ljudet som är svår att förklara.

Det är därför de allra dyraste spelarna (läs uppemot 50 - 100 000 kr eller mer) ofta har motorn stående på en plint vid sidan om och ofta har en plastlina eller tråd utan fjädrande verkan som driver tallriken som i sin tur väger en hel del kilo - 30-40 kg är inte helt ovanligt på de finaste apparaterna.

Sammanfattning: Risk för svaj och ojämn gång och orolig ljudbild. Fördelarna är att de ofta har mycket bra värden på motorljud så kallat rumble och att de är billiga i tillverkning.

Svaj kan du lätt mäta med hjälp av till exempel Dr Feickerts mätskiva och en app till bl a iPhone.

Direktdrift

I början på 70-talet spred sig direktdrivna skivspelare över världen. Till en början var det super-hifi-maskiner, de flesta japanska tillverkare hade en direktdriven statusmodell. De blev också mycket omtyckta på diskotek på grund av sin snabba start och oömma konstruktion. Därmed sjönk HiFi-faktorn och spelarna började anses som "inte tillräckligt fina" eftersom de användes på diskotek. Så är det delvis även  idag.

En direktdriven maskin har motorn kopplad direkt till skivtallriken. Detta ger en mycket jämn gång med, på bra maskiner mycket lågt svaj. Ljudbilden blir klippfast och pianotoner håller sig helt svajfria.

På grund av den mycket exakta styrningen av hastigheten och den mycket starka motorn så har spelarna ofta möjlighet att starta och stoppa mycket snabbt! Dessutom kan hastigheten lätt justeras vilket är en stor fördel för människor med absolut gehör eller om man vill jämföra med t ex en CD av samma inspelning. Många skivspelare går alldels för sakta, något som man inte brydde sig så mycket om förr men som nu blir tydligt i och med att CDn normalt inte går i fel fart.

Inte minst när man spelar 78v är en hastighetsjustering guld värt! Gamla 78v-skivor kan vara allt mellan 70-85v/min eller ännu större variation. Dessutom är en direktdriven motor ofta tillräckligt stark för att med lätthet rotera en 78-varvare i jämn fart. 78or är kraftigare utstyrda än LP och problemen med hastighetsvariation vid starkt utstyrda partier är mycket närvarande vid avspelning av 78or om spelaren har sådana problem.

Eftersom motorn sitter direkt kopplad till skivtallriken så får du mycket lätt upp motorljud i pickupen. Ibland till och med så mycket att du kan höra det som "rumble" - det mullrar i bakgrunden då du spelar skivor. I andra fall kan det av en del människor upplevas som en hårdhet i ljudet. Detta fenomen är mer eller mindre tydligt och besvärande beroende på kvaliten på spelaren.

Olika människor är olika känsliga för dessa fenomen som sagt. Personligen har jag väldigt svårt för svaj. Detta fenomen saknas ju helt på t ex CD som alltid är helt svajfri vilket jag uppskattar mycket - i synnerhet på klassisk musik och musik med hög dynamik. Dvs stor variation mellan svag och stark musik.

Så för min del så kan jag gärna leva med en direktdriven skivspelare. Medan andra inte alls gillar det!

Sammanfattningsvis: Risk för motorljud vid dålig konstruktion. Fördelar är att du oftast har mycket jämn gång. Principen ger ofta också tillgång till snabb start och stopp samt hastighetskontroll.

Vad ska man då välja?

Om vi pratar ny skivspelare så är det ett val mellan remdrift och direktdrift, några nytillverkade mellanhjulspelare av klass känner jag inte till.

Du bör först tänka på att det viktiga är att du gillar ljudet från spelaren. Sedan är drivprincipen ointressant.

Du kan ha lite glädje av att fundera över om det är viktigt med jämn gång - i så fall kan du kika på direktdrivna spelare.

Är motorljud viktigt så kika på remdrivna spelare.

Är snabb start och hastghetsjustering viktigt, eller om du vill kunna spela 78or, titta på direktdrivna spelare där detta oftast är standard.

Sedan får du bedömma hur den spelare du hittat klarar de parametrar som kan vara en viss princips svaghet. Dvs är svajet tillräckligt lågt på den remdrivna maskinen du fastnat för eller är motorljudet tillräckligt lågt på den direktdrivna maskinen. Du måste också ta med tonarm och tallrikslagring i bedömningen och det gäller oavsett drivprincip.