|
Skivor i sk. schellack har funnits sedan tidigt 1900-tal. Det är lite märkligt att man kallar de gamla stenkakorna för schellackskivor för i de allra flesta finns det inte någon schellack alls.
Schellack är ett synnerligen ovanligt material som framställs ur Coccus Lacca, en skalbagge som lever i Indien och södra Asien. Insekten producerar en gummiliknande substans som hårdnar till ett skal som kallas lack. Substansen samlas in, krossas, tvättas och torkas. Efter ytterligare behandling formas sedan substansen till tunna ark av schellack som sedan kan lösas i alkohol. Man skall vara medveten om att schellack aldrig skulle kunna användas till grammofonskivor om det skulle användas i sin renaste form - det skulle vara ungefär som att spela supertunna glasskivor.
Från första början användes schellack alltså bara som bindemedel tillsammans med olika utfyllnad. Ofta användes grafit men även andra material och blandningar har använts.
Schellack är dyrt och givetvis sökte man efter ersättningsmaterial. Ganska tidigt ersattes därför riktiga schellackskivor av skivor där man använde olika plaster som bindemedel. Bakelit med olika inblandningar är nog det vanligaste materialet i det vi kallar schellackskivor eller stenkakor.
Stenkakematerialet ersattes av den betydligt tystare vinylplasten i slutet av 1940- eller början av 50-talet. Vinylen var inte bara tystare - den var inte heller lika skör och tålde till och med att tappas i golvet. Repor fick man dock lika lätt. Ungefär samtidigt började skivor i andra hastigheter än 78 varv att komma fram och det tillverkades skivor i alla möjliga material och hastigheter i slutet av 40-talet och början av 50-talet.
Så här efteråt kan det synas som om bytet från stenkakematerial till vinyl skedde exakt samtidigt som varvtalsreformen men sanningen är att det var en synnerligen glidande reform där framför allt stenkakematerialet användes till även bland annat 33-varvsskivor. Däremot verkar det som om en förutsättning för den sk. microspåret var att man använde vinylplast.
Man skall ha klart för sig att de lägre hastigheterna - 33 och 45 varv i stället för 78 varv - ger betydligt sämre dynamik, om än mot en tystare brusbakgrund på grund av vinylplasten. Den som hört en riktigt avspelad 78-varvare slås av den enorma dynamiken och den mycket låga distorsionen man kan uppnå. Brusnivån är dessutom inte alls så hög som man hör talas om - den är mera beroende på att skivorna spelats ovarsamt.
Robert Parker har gjort de i mitt tycke hittills bästa överföringarna från 78:or till CD. Tyvärr är han nu avliden och hans CD är utgågna.
78-varvsskivor hade en spårbredd av oftast ca 120 µm - denna spårdimension kallades ofta Normalspår (N) till skillnad från Microgroove (M) som användes på de nyare formaten 45 och 33 1/3 varv. De första att kommersiellt marknadsföra microgroove-skivor var Columbia Records som 1948 kom med sina 33 1/3 LP-skivor.
RCA, som redan tidigare hade utvecklat sin 45 varvsstandard, kom inte ut på marknaden förrän 1949 som ett svar på Columbias utspel. Till en början var det endast en låt per sida på RCAs 45-varvare men så småningom insåg alla bolag de båda formatens inneboende styrka och både 45 varvsskivor och 33 1/3 varvsskivor levde sida vid sida i många år på alla skivbolag.
Till en början var det enbart monoinspelningar även på vinyl men under mitten/slutet av 50-talet så slog stereoskivorna igenom. Monoskivorna hade oftast en spårvidd på 85 µm medan stereoskivorna graverades med 55 µm.
Riktig fart på stereoskivorna blev det först på 60-talet - en hel del klassiska popskivor kom även i början av 60-talet enbart i mono. Många (bland annat Stig Carlson) hävdade med emfas att stereoformatet i princip endast tillförde mer distorsion och att monoformatet hade många fördelar.
Icke desto mindre så kom industrin med 4-kanals LP i början på 1970-talet. Konsumenterna genomskådade dock i detta fallet den sämre ljudkvalitén och det äkta 4-kanalsystemet CD-4 dog ganska snart sotdöden tillsammans med matrissystemen SQ och QS.
Du kan läsa mer om dessa system under rubriken Mono/Stereo/CD-4.
|
Följ oss på Facebook