Precis som när det gäller de slutliga inställningarna av en formel 1 bil så måste de sista finjusteringarna av en skivspelare göras med hjälp av mänskliga sinnen i detta fallet alltså med hjälp av hörseln.
HiFi News Testskiva hittar du i Shoppen
|
Som hjälpmedel används lämpligen en testskiva. En av de viktigaste testerna på en sådan är förstås spårningstesten. Den består av spår graverade med starkare och starkare signal. Tanken är att man skall spela tills pickupen inte spårar längre. Därefter gör man en justering och börjar om igen. Fortsätt aldrig att spela då pickupen inte längre spårar - det är ett effektivt sätt att snabbt förstöra skivan.
Alla skivor anger sin egen metod att lyssna in bästa justeringarna men i princip går det ut på att t ex ställa in nåltrycket genom att lyssna efter mistracking. Rätt nåltryck är där pickupen spårar bäst. När man hittat rätt nåltryck så är det dags att justera in antiskatingen. Rätt antiskating är det då pickupen slutar spåra samtidigt i vänster och höger kanal.
Vissa skivor har även kanalobalanstest för att rätt kunna justera in vridningsvinkeln.
Som du förstår kan det bli en hel del avspelning av samma spår vilket sliter duktigt på skivspåret. Det finns de som säger att man inte ska spela av samma spår mer än max en gång per dygn - detta för att spåret skall få möjlighet att återställas. Temperaturen i skivspåret kan bli mycket hög vilket leder till skador i spåret vid upprepade avspelningar med kort mellanrum. Vissa testskivor har därför dubblerat spårtesterna för längre livslängd på skivan.
Du kan till och med lyssna fram rätt nåltryck på en vanlig skiva. Om en saxofon t ex låter alltför ljus med förstärkt mellanregister och du hör svaga renonansfenomen så är nåltrycket för lågt. Låter en klarinett luddig så är nåltrycket för högt.
Så är det då dags att justera VTA. Tyvärr påverkas den inställningen av olika tjocklek på skivorna men också av olika nåltryck. Förändringar i nåltrycket påverkar ju nålarmens placering i höjdledd och därmed också VTA. Så här blir det till att lyssna och justera och sedan göra om alltihop igen ett par gånger tills man är helt nöjd. Lutar pickupen för långt bakåt blir ljudet luddigt, lutar den för mycket framåt blir ljudet ihåligt och vasst.
När VTA hamnar rätt så är det en ren lisa för själen - allt faller på plats, mittintrycket blir klippfast, kvinnoröster blir mjuka och fylliga utan att därför förlora i detaljer osv osv. Det låter helt enkelt rätt. Den gång man uppnår detta är ett tillfälle man minns långt efteråt. Det är faktiskt helt magiskt. Och enda sättet att komma dit är envishet, envishet, envishet! Justera, lyssna, justera, lyssna tills både du och familjen blir lätt trötta på musikvalet. Men en viss lättare galenskap underlättar livet som audiofil.
|