|
Redan då de första CD kom på marknaden så levererade Philips (som tog fram CD:n) sina CD gråmålade på ytterkanten, dvs på den lodräta ytan. CBS använde sig av en kupad yta i stället för den raka som andra använde och som är standard nuförtiden.
Inte någonstans har jag kunnat finna ifall det beror på att man ville ta hand om de fenomen som beskrivs nedan eller om det bara var för att det var snyggt. I vilket fall var det fördyrande i framställningen så det måste funnits någon riktig bra orsak för att man skulle ta kostnaden. Sedan dess har det utvecklats en hel del olika trixs för att behandla kanten. Du hittar en sammanställning här:
|
Varför?
|
|
Vad är det då som händer? Jag har två teorier men vet inte vilken som är rätt - kanske att det är en kombination av båda...
-
Skivan fungerar som en ljusledare. Håll upp skivan mot en lampa med det glasklara skiktet mot lampan och titta in i tvärsnittet i kanten på skivan så ser du att den lyser starkt. Detta innebär att laserljuset sprids ut från skivan i spelaren och reflekteras mot de blanka ytor som finns i skivschaktet. Reflexerna stör pickupens arbete på samma sätt som allt annat ljus som kommer in i spelaren.
-
Laserstrålens ljus reflekteras i den lodräta kanten på samma sätt som i en spegel. De olika brytningsindex, som plasten och luften har, ger dessa reflexfenomen som sedan stör pickupens arbete på samma sätt som ovan.
Vara hur det vara vill med detta - om man lyssnar på när spelaren arbetar kan man faktiskt höra skillnader i det ljud som spelaren lämnar ifrån sig. Denna gång menar jag inte ljudet från högtalaren utan det mekaniska ljudet från själva spelaren. En behandlad skiva ger ofta lägre ljud från apparaten. Det verkar även här vara frågan om fokus-och trackingservots arbete som man faktiskt kan höra. Det låter som ett malande ljud i takt med skivans rotation.
|
Hörs det och i så fall hur?
|
|
Skillnaden mellan behandlad och obehandlad skiva är vid A/B-test klart hörbar av en normallyssnare i en bra anläggning. Man kan till och med höra skillnad i en bilstereo. Vana lyssnare betecknar skillnaden som tydligt hörbar eller stor.
Min då elvaåriga dotter uttryckte skillnaden så här när jag behandlat en opera-CD:
- Va! Man hör ju tydligt vad hon sjunger!
Behandlingen bestod i det fallet endast av svartmålning med plastfärg enligt beskrivning nedan:
Bättre än så kan det inte sägas. Och då skall också märkas att målningen tar några minuter. Det var alltså inte fråga om direkt A/B-lyssning.
Jag har hört skillnaden på spelare av olika fabrikat och olika kvalitet. Med en- och trestrålelaser etc etc. Genomgående samma resultat. Förbättrad tystnad mellan instrument och toner.
|
Måla kanten svart
|
|
För att måla skivan kan du antingen använda en svart tuschpenna tex av overheadtyp eller plastfärg av samma typ som används för plastmodeller.
Var ska man måla? Du ska måla kantsnittet på kompaktskivan. Det gäller alltså både snittet i skivans ytterkant och i centrum - den del som är inne i centrumhålet.
Måla inte på skivans fram- och baksida utan endast på kanten i själva snittytan.
|
Gröna pennor
|
|
Du som har varit med ett tag kommer säkert ihåg de kladdiga gröna pennor som ett tag såldes för att man skulle måla kanten på CD:n. Idén var att den gröna färgen skulle vara komplementfärg till den röda färgen på laserstrålen och därmed speciellt effektiv. Inte nog med att resultatet ofta såg fult och kladdigt ut - det var inte heller lika effektivt som resultatet av en vanlig svart overhead-penna som går att köpa billigt i kontorsfackhandeln.
|
Sandpapper, stålull och svarvstål
|
|
Allteftersom tiden gick så kom det fram nya idéer på hur man skulle kunna behandla kanten på CD:n.
Mannen med CD-svarven nedan använder alltid sandpapper på kanten efter svarvningen. Det fungerar bra även utan svarvning. Man tar ett sandpapper, 80-papper brukar vara lagom, och slipar kanten. Man ska försiktigt slipa på samma ytor som man normalt målar - dvs den yttre lodräta ytan samt i mitthålet. Ta det försiktigt - ytan ska bara repas för att minska reflexerna . Du ska inte ta bort något gods!
Från Frankrike kom sedan tipset att i stället använda fin stålull av den typ som ibland kallas trollull. Dvs den ska vara mycket fin. Du kan också använda torr Svinto. Stålull ger bättre resultat än sandpapper. Samme man presenterade sedan idéen med att använda ett litet svarvstål - det finns små trekantiga typer som är mycket lätta att använda. Man skrapar mycket försiktigt så att ytan blir lite grå och repig. Det ger bättre resultat än sandpapper och stålull.
|
Kantskära
|
|
Från Tyskland kommer en fantastisk liten maskin som svarvar kanten på CDn i 36° vinkel - CD Sound Improver eller lite kortare - CDSI.
Man spänner fast CD:n i en liten svarv och skär bort en liten del av kanten på CD:n. Tanken är att den sneda vinkeln ska reflektera bort laserstrålen så att den inte studsar runt i disken. Den är mycket effektiv och den har sålts i tusentals exemplar över hela jorden. Den har också vunnit en hel del utmärkelser i olika HiFi-tidskrifter.
|
Kombinationer av dessa tekniker
|
|
För att få ut det bästa av dessa tekniker så bör de kombineras.
I kantskärningen ingår att kanten även ska svartmålas. Det följer till och med med en liten tuschpenna då man köper CD-svarven.
Det blir ännu bättre resultat om du slipar med sandpapper, stålull eller svarvstål innan du svartmålar. Så det allra effektivaste är altså att först kantskära, sedan slipa kanten så den blir matt och därefter måla med mattsvart plastfärg. De flesta brukar dock nöja sig med en bra tuschpenna i stället för färg men det blir ett litet snäpp bättre med färg.
|
Följ oss på Facebook