|
Många tror att en CD är opåverkad av allting i omgivningen och att det är den perfekta ljudbäraren. Detta missförstånd var särskilt vanligt då den lilla silvertrissan kom. På den tiden påstod reklammakarna just detta - det är omöjligt att förstöra den, den klarar allt och signalen från den är alltid helt perfekt.
Min uppfattning är inte alls densamma. Jag menar att man måste vara mycket försiktig om den lilla skivan så den inte blir repig. Man får inte ta på ytan med kletiga fingrar eller spilla läsk eller kaffe på den. All smuts gör det svårare för CD-spelaren och det hörs genom att musiken kan förlora sina detaljer.
Jag menar också att den metod man använde för avspelning av skivar var ett mycket olyckligt val. Man utnyttjar inte de möjligheter till felkorrektion som finns t ex i standarden för läsning eller kopiering av datafiler utan man har en alldeles egen typ av felkorrigering som tyvärr lämnar mycket i övrigt att önska. Den intresserade kan fördjupa sig i detta i min artikel i ämnet under rubriken Digital = oförstörbar?
Dessutom visar det sig att det inte alltid är så att man använder de bästa metoderna vid tillverkning av CD:n. Skivor tillverkade i olika länder kan låta klart olika. Den för tillfället (2010) bästa metoden att överföra musiken till CD hittar du på de sk XRCD där den bästa tekniken just nu går under namnen K2 eller DXD. Sådana skivor säljs i shoppen.
|
Följ oss på Facebook