Art.nr 1210-2669
The Stooges - The Stooges
450 kr
Få album har väckt så mycket uppståndelse och lämnat så djupa spår som Stooges debut. För många som upptäckte skivan strax efter att den kom ut – samma vecka som Woodstock 1969 – lät den som om den kom från en annan planet, trots att låtarna träffsäkert fångade bandets Detroitmiljö och ungdomens missnöje. Rolling Stone visade ingen nåd och kallade det självbetitlade albumet ”högljutt, tråkigt, smaklöst, fantasilöst och barnsligt”, en dom som många andra kritiker instämde i. Ändå var det just Rolling Stone som senare tog med The Stooges på sin lista över tidernas 500 bästa album – ett erkännande av hur skivan blev en mall för otaliga stilar och för den aggressiva attityd som snart skulle kopplas till punken, långt innan den ens fanns som scen. Med tiden blev det tydligt att bandets stampande, skramliga rock’n’roll låg långt före sin tid, och i dag dyker albumet upp på otaliga ”bästa album”-listor.
Ingenting fångar Stooges essens bättre än I Wanna Be Your Dog, en klassiker som har tolkats av dussintals artister. Låten, som Rolling Stone placerade på plats 314 bland tidernas bästa, hypnotiserar med ett groove som känns som att det skulle kunna fortsätta i timmar utan att tappa greppet. Den enkla briljansen och den smutsiga charmen får dessutom ett rått, rivigt motstycke i No Fun, ett uttrycksfullt stycke som är kantigt, farligt och fullt av explosiv energi.
Det som Iggy Pop, basisten Dave Alexander och bröderna Ron Asheton på gitarr och Scott Asheton på trummor åstadkommer på The Stooges är i grunden fysiskt. Det hänger ihop med Motor Citys industrilandskap, viljan att slå sönder hippierörelsens hyckleri, känslan av att stå utanför i ett samhälle som kämpar med kulturkrockar – och en uppriktig drift att vara helt originell. Med Iggy Pop som den enda ”riktiga” musikern i kvartetten följde bandet en gör-det-själv-etik som var närmast utan motstycke på den tiden. De byggde egna instrument av oljefat, dammsugare, mixers, tvättbrädor och allehanda skrot, och valde bort fasta strukturer till förmån för experiment, improvisation och personlighet. De vände sin brist på rutin till en styrka, något som märks i den grova sminkningen och den minimalistiska stilen. Tre låtar, Real Cool Time, Not Right och Little Doll, kom i stort sett till spontant. Bandet brydde sig sällan om fasta arrangemang och litade hellre på magkänslan och på vad som kunde hända på scen. Samtidigt insåg man att det behövdes mer material för att fylla en hel LP. Det förklarar också varför det sjungna mantrat We Will Fall sträcker sig långt över tio minuter och flyter in i den fragmentariska, psykedeliska stämning som präglar hela albumet. Och de mer ”färdiga” låtarna? Dem repade och nötte Stooges in ordentligt innan de klev in i Hit Factory tillsammans med producenten John Cale, tidigare medlem i Velvet Underground.
Denna hybrid-SACD-utgåva, omsorgsfullt mastrad från originalbanden i MoFis studio i Kalifornien och presenterad i gatefold-förpackning i mini-LP-stil, ger detta banbrytande album – i samband med Elektras 75-årsjubileum – för första gången i audiophil kvalitet. De böljande fuzztonerna, det grottliknande reverbet och wah-wah-effekterna, overdriven på gränsen, de livliga handklappen, den nästan distanserade klangen i Pops hånfulla sång, liksom råheten, smutsen och knastret i de överlappande rytmerna framträder nu med en klarhet, närvaro, detaljrikedom och rymd som drar in lyssnaren. Trots sin täta, vilda och skeva tonvärld har låtarna en oväntad öppenhet och stor dynamik. Inspelningens vibrerande nerv kommer fram helt obehindrat i den strikt numrerade MoFi-utgåvan och placerar dig nästan längst fram vid scenkanten, mitt i Stooges ljudstorm.
Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten
Nur wenige Alben haben so viel Aufsehen erregt und so viel Eindruck hinterlassen wie das Debütalbum der Stooges. Für die meisten Hörer, die es kurz nach Veröffentlichung - übrigens in derselben Woche wie Woodstock 1969 – entdeckten, schien die Platte von einem anderen Planeten zu stammen, obwohl die Songs die Detroiter Umgebung der Band und die Unzufriedenheit der Jugend treffsicher widerspiegelten. Der Rolling Stone hatte auch kein Erbarmen mit The Stooges und bezeichnete das gleichnamige Album als „laut, langweilig, geschmacklos, einfallslos und kindisch“ – eine Meinung, die von vielen anderen Kritikern geteilt wurde. Und dennoch sollte es der Rolling Stone sein, der „The Stooges“ später in seine Liste der 500 besten Alben aller Zeiten aufnahm und damit die Vorlage für unzählige Stile und die aggressive Haltung schuf, mit der die noch Jahre entfernten Punkszene in Verbindung gebracht werden sollte. Die Zeit hatte gezeigt, dass der stampfende, klappernde Rock ‚n‘ Roll der Band seiner Zeit weit voraus war, denn das Werk wird heute in unzähligen „Best-Album”-Listen zitiert. Nichts fängt die Essenz der Stooges besser ein als „I Wanna Be Your Dog“, ein Klassiker, der von Dutzenden von Künstlern gecovert wurde. Der vom Rolling Stone auf Platz 314 der besten Songs aller Zeiten gewählte Titel hypnotisiert durch einen Groove, der sich stundenlang fortsetzen könnte, ohne langweilig zu werden. Seine schlichte Brillanz und sein schmuddeliger Charme werden durch das raue, kratzige „No Fun“ ergänzt, ein ausdrucksstarkes, kantiges, gefährliches und explosiv Stück!
Tatsächlich ist alles, was Sänger Iggy Pop, Bassist Dave Alexander und die Brüder Ron (Gitarre) und Scott Asheton (Schlagzeug) auf „The Stooges“ schaffen, absolut körperlich. Dies geht zurück auf die Industrieanlagen von Motor City, den Drang, die Heuchelei der Hippie-Bewegung zu zerstören, das Gefühl, Außenseiter in einer Gesellschaft zu sein, die mit einem Zusammenprall der Kulturen zu kämpfen hat und den ehrlichen Wunsch, vollkommen originell zu sein. Mit Iggy Pop als einzigem „echten“ Musiker im Quartett verfolgten die Stooges eine Do-it-yourself-Ethik, die seinerzeit beispiellos war. Die Stooges bauten ihre eigenen Instrumente – aus Ölfässern, Staubsaugern, Mixern, Waschbrettern sowie diversen Schrottteilen und verzichteten auf Struktur zugunsten von Experimentalismus, Improvisation und Persönlichkeit. Sie nutzten ihre Unerfahrenheit zu ihrem Vorteil, was sich in dem groben Make-up und ihrem minimalistischen Stil manifestierte. Drei Titel – „Real Cool Time“, „Not Right“ und „Little Doll“ – entstanden im Wesentlichen spontan: Die Band, die sich selten um feste Arrangements kümmerte, verließ sich lieber auf das Bauchgefühl, um zu sehen, was auf der Bühne passieren würde. Man erkannte aber, dass man mehr Material brauchte, um das Album zu füllen. Dies erklärt auch, warum sich das gesungene Mantra „We Will Fall“ über die 10-Minuten-Marke hinaus erstreckt, da es in die fragmentierte, psychedelische Stimmung einfließt, die sich durch das gesamte Werk zieht. Und die bekannten Stücke? Diese probten und lernten die Stooges auswendig, bevor sie mit ihrem Produzenten, dem ehemaligen Velvet Underground-Mitglied John Cale, die Hit Factory betraten.
Die im kalifornischen Studio von MoFi liebevoll von den Originalbändern gemasterte und in einer Gatefold-Verpackung im Mini-LP-Stil untergebrachte Hybrid-SACD präsentiert dieses bahnbrechende Album – anlässlich des 75-jährigen Jubiläums von Elektra – erstmals in audiophiler Qualität: Die wogenden Fuzztones, der höhlenartige Hall und Wah-Wah-Effekt, der Overdrive im roten Bereich, die lebhaften Handclaps, das fast distanzierte Timbre von Pops spöttischem Gesang, die Rauheit, der Schmutz und das Knirschen der übereinanderliegenden Rhythmen kommen jetzt mit mitreißender Klarheit, Lebendigkeit, Detailtreue und Räumlichkeit zur Geltung. Trotz ihrer verdrehten Dichte und wilden Tonalität strahlen die Songs eine tiefe Offenheit und große Dynamik aus. Das „Vibrieren“ der Aufnahme kommt auf der streng nummerierten MoFi-Hybrid-SACD ungebremst zum Vorschein und bringt den Hörer bis an den Bühnenrand der Stooges heran.
Låtlista
1. 19692. I Wanna Be Your Dog3. We Will Fall4. No Fun5. Real Cool Time6. Ann7. Not Right8. Little Doll
Specifikation
| Grundformat | Hybrid-SACD |
|---|---|
| Skivtyp | Hybrid-SACD |
| Artist | The Stooges |
| Genre | Rock / Pop |
| Label | MFSL |
| Skivtitel | The Stooges |