Art.nr 1210-2659
Roland Kirk - The Inflated Tear
395 kr
Roland Kirk var en ovanligt begåvad multiinstrumentalist. Han var nästan blind från födseln och spelade en jazz som gick sin egen väg. Det var inte renodlad free jazz, men musiken rörde sig ständigt mellan melodiska fraser av stor skönhet och plötsliga utbrott av full dissonans. Tillsammans skapade det en tät, urban känsla, tydligt kopplad till hur han själv upplevde världen. Kirk blev berömd både för sitt unika sound, där han kunde spela flera instrument samtidigt, och för sitt nyskapande sätt att angripa musiken. Och på scen var han känd för en energi som slog rakt igenom.
I november 1967 gick Kirk från EmArcy till Atlantic. Då ledde han sin kvartett genom ett djupt inåtvändt, lätt melankoliskt program, med rötterna i bluesen och de groovebaserade uttryck som präglade mitten av 60-talet. Själv använde han flöjter, stritch, manzello, visselpipa, klarinett, saxofoner och mer därtill, just de instrument som formade hans personliga klang, inte minst när han lät flera av dem klinga samtidigt. Kritiker som tidigare varit avvaktande blev till slut övertygade när de hörde den återhållsamma och elegant uppbyggda Black and Crazy Blues, den bländande tolkningen av den kreolska Love Call, den knivskarpa soulkänslan i The Inflated Tear och den virvlande blåslyriken i Fly by Night. Med all rätt.
Publiken hade redan tagit honom till sig, och under det första året sålde LP:n över 10 000 exemplar. Här hör man Roland Kirk när han är som mest självklar och visionär. Hans sätt att hantera jazzens harmonik och de ständigt skiftande klangvärldarna är i det närmaste utan motstycke.
Roland Kirk (tenorsax, manzello, stritch, klarinett, flöjt, visselpipa, engelskt horn, flexafon), Dick Griffin (trombon), Ron Burton (piano), Steve Novosel (bas), Jimmy Hopps (trummor).
Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten
Der hochbegabte Multiinstrumentalist Roland Kirk, der von Geburt an fast blind war, spielte einen unkonventionellen Jazz, der zwar nicht wirklich free war, in dem sich aber melodische Phrasen von großer Schönheit mit Momenten völliger Dissonanz abwechselten und eine urbane Umgebung heraufbeschworen, die offensichtlich einen Bezug zu der Welt hatte, wie er sie aufgrund seiner Behinderung wahrnahm. Kirk war nicht nur für seinen einzigartigen Sound durch das gleichzeitige Spielen mehrerer Instrumente und seine innovative Herangehensweise an die Musik berühmt, sondern auch für seine energiegeladenen Live-Auftritte.
Im November 1967 wechselte Kirk von EmArcy zu Atlantic und führte sein Quartett durch ein zutiefst introspektives, leicht melancholisches Programm, das auf dem Blues und den Groove-Traditionen der Mitte der 60er Jahre basierte. Kirk selbst benutzte Flöten, Strich, Manzello, Whistle, Klarinette, Saxophone und mehr - genau die Instrumente, die seinen individuellen Sound ausmachten, vor allem, wenn einige von ihnen zusammen gespielt wurden. Kritiker, die zuvor Kirk's Sound noch reserviert gegenüberstanden waren nun, nachdem sie den zurückhaltenden und elegant geschichteten "Black And Crazy Blues", den atemberaubend vorgetragenen Creole "Love Call", den messerscharfen Soul in "The Inflated Tear" und die kreiselnde Bläserlyrik von "Fly By Night" gehört hatten, überzeugt - und das zu Recht.
Die Hörerschaft überzeugte Roland Kirk ohnehin und verkaufte im ersten Jahr über 10.000 Exemplare dieser LP. Dies ist Roland Kirk in seiner souveränsten und visionärsten Form; seine Lesart der Jazz-Harmonie und der changierenden Sonanzen ist nahezu unvergleichlich.
Roland Kirk (ts, manzello stritch, cl, fl, whistle, eh, flexafone); Dick Griffin (tb); Ron Burton (p); Steve Novosel (b); Jimmy Hopps (dr)
Låtlista
1. The Black And Crazy Blues
2. A Laugh For Rory
3. Many Blessings
4. Fingers In The Wind
5. The Inflated Tea
6. The Creole Love Call
7. A Handful Of Fives
8. Fly By Night
9. Lovellevelliloqui
Specifikation
| Grundformat | 180g Vinyl, LP |
|---|---|
| Skivtyp | 180g Vinyl, LP |
| Artist | Roland Kirk |
| Genre | Jazz |
| Label | Speakers Corner |
| Skivtitel | The Inflated Tear |