Patricia Barber - Café Blue [Un-Mastered]

Varje musikalbum som siktar på kommersiell framgång genomgår en mastringprocess. Den ursprungliga mixen – skapad från flerspårsinspelningar – bearbetas för att uppnå ett ljud som både tekniskt och emotionellt fungerar. Mastringsteknikern kan justera tonkurvor, dynamik och balans, men den verkliga konsten ligger i att skapa ett ljud som tilltalar så många lyssnare som möjligt.

Den första mastringen av Café Blue gjordes av Jim Anderson. Några år senare tolkades materialet om av Shawn W. Britton på Mobile Fidelity Sound Lab – resultatet var en version med ökad transparens och en luftigare ljudbild. Denna pressning blev snabbt ett samlarobjekt. På begäran från den asiatiska marknaden gjorde Jim Anderson ytterligare en nyversion, som släpptes som guld-CD och kännetecknades av ett fylligare och varmare ljud. Även denna utgåva sålde slut snabbt.

Inför den senaste vinylutgåvan gick man ännu längre: de ursprungliga digitala spåren mixades om i Capitol Studios i Los Angeles, via ett analogt mixerbord och spelades sedan över till analogt band. För att förhöja rymdkänslan använde man studions legendariska ekokammare. Resultatet blev den mest atmosfäriska versionen av Café Blue hittills – men den fanns enbart tillgänglig på LP.

Nu har man valt att digitalisera den Capitol-mixade versionen utan ytterligare efterbearbetning – direkt i DSD-format vid Super Audio Center i Colorado. Teknikern Gus Skinas menar med rätta att Café Blue aldrig tidigare låtit så direkt och levande. Genom att avstå från ytterligare mastring bevaras tonomfånget och dynamiken på ett sätt som ger albumet en något mörkare och rikare klang än originalutgåvan. Patricia Barbers röst är här något mer tillbakadragen i förhållande till instrumenten, men placeras samtidigt storslaget i ljudbilden. Instrumentens exakta placering är mindre definierad, men den emotionella närvaron är starkare än någonsin.

Ett av jazzhistoriens mest älskade album har tagit ett nytt, oväntat kliv framåt.

Musiker:
Patricia Barber – sång, piano
Michael Arnopol – kontrabas
John McLean – gitarr
Mark Walker – trummor, slagverk, kroppsljud

Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten.

1. What A Shame
2. Mourning Grace
3. The Thrill Is Gone
4. Romanesque
5. Yellow Car III
6. Wood Is A Pleasant Thing To Think About
7. Inch Worm
8. Ode To Billy Joe
9. Too Rich For My Blood
10. A Taste Of Honey
11. Nardis
12. Manha De Carnaval