Miles Davis In Berlin

Året är 1964, de första Berlin Jazz-dagarna närmar sig sin höjdpunkt, fredagen den 25 september, den sista konserten för natten: Miles Davis. Det är självklart att Columbias europeiska dotterbolag, CBS, släppte en LP från detta legendariska ögonblick.

Det nya kvintetten, med Wayne Shorter på tenorsax för första gången – dock ännu inte som kompositör – fängslade och provocerade publiken i Berliner Philharmonie från första till sista sekund. Klassiker som "Miles(tones)", "So What" och "Walkin’" spelades i ett otroligt snabbt tempo, medan balladerna var ömma och drömska. Det var sällan som en så mystisk stämning återuppstod vid senare konserter, delvis tack vare den utmärkta akustiken i den stora salen. Eftersom publiken även satt bakom scenen kunde Miles inte vända ryggen åt någon på sitt typiskt provocerande sätt; istället satte han sig ner då och då. Detta hindrade honom dock inte från att leverera lyriska och mjuka solon, noggrant nyanserade och i låg volym, hörbara i varje hörn av salen. Den rytmiska spänningen skapades av den unge trummisen Tony Williams, vilket gav musiken precis rätt nerv.

Miles i högform, en entusiastisk publik, fantastisk akustik och imponerande inspelningsteknik, tillsammans med en förstklassig pressning på högkvalitativt vinyl – vad mer kan en jazzälskare begära? Så fram med kreditkortet!

Miles Davis (trumpet)
Wayne Shorter (tenorsaxofon)
Herbie Hancock (piano)
Ron Carter (bas)
Tony Williams (trummor)

Inspelad: September 1964 live i Berliner Philharmonie av SFB i mono
Producent: Rudy Wolpert

 

Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten.

Sida 1
1. Milestones
2. Autumn Leaves

Sida 2
1. So What
2. Walkin'
3. Theme