Lee Konitz – Brazilian Serenade

Lee Konitz var en av få altsaxofonister på 1950-talet som inte lät som en kopia av Charlie Parker. Den kyligt verkande saxofonisten hade alltid en stark musikalisk nyfikenhet som drev honom att ständigt ta risker och utmana sig själv – oftast med stor framgång. Tidigt studerade han klarinett, bytte till altsax och spelade med Jerry Wald. Konitz fick viss uppmärksamhet för sina solon med Claude Thornhill & His Orchestra (1947). Han började studera för Lennie Tristano, som hade ett stort inflytande på hans koncept och sätt att närma sig improvisation.

Konitz medverkade med Birth of the Cool Nonet under Miles Davis enda framträdande och Capitol-inspelningarna (1948-1950). Han spelade in med Lennie Tristanos innovativa sextett (1949), inklusive de första två dokumenterade fria improvisationerna någonsin. Han var fast besluten att hitta sin egen väg. Under tidigt 50-tal började han frigöra sig från Tristano-skolan. Konitz turnerade i Skandinavien (1951), där hans coola sound blev inflytelserikt, och han passade förvånansvärt bra ihop med Stan Kenton & His Orchestra (1952-1954).

Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten.

Sida A
1. Favela
2. Recado Bossa Nova
3. Dindi

Sida B
1. Brazilian Serenade
2. Wave
3. Once I Loved