Art.nr 1210-1263
Johnny Winter - Johnny Winter
395 kr
När en internationell veckotidning kallar en musiker för "den vite påven av den svarta konsten", kan det låta som en beskrivning av en bluesman som har sina bästa år bakom sig. Men inte i Johnny Winters fall! Under sin turné 2011 väckte bedömningarna samma känslor som under hans tidiga karriär, då tidningen Rolling Stone beskrev den magre Mississippi-sångaren som "en skelögd albino med långt, flödande hår, som spelar den mest flytande gitarren man någonsin hört".
Oavsett om det var medvetet eller inte, fick Winter en försmak av den rockstjärnestatus som var reserverad för unga Clapton och Jimi Hendrix. Men Winter gjorde det klart att han bara ville spela blues – rå och intensiv, som om han kanaliserade Howlin' Wolfs eller Muddy Waters djupa, mullrande groove, samtidigt som hans fingerfärdighet på gitarren skapade överraskande smidiga fraseringar som passade perfekt mellan taktslagen.
Winter förblir lugn när folk försöker läsa in personliga lidanden i hans musik. "När jag spelar blues mår jag bra," sade han nyligen till en journalist. Och det har alltid varit så, vilket hans debutalbum från mer än 40 år tillbaka bevisar.
Johnny Winter (gitarr, munspel, sång)
Edgar Winter (piano, altsaxofon)
Albert Wynn Butler (tenorsaxofon)
Karl Garin (trumpet)
Norman Ray (barytonsaxofon)
Walter 'Shakey' Horton (munspel)
Willie Dixon, Tommy Shannon (bas)
'Uncle' John Turner (trummor, slagverk) m.fl.
Inspelad: 1969
Producent: Johnny Winter
Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten
Wenn eine internationale Wochenzeitung einen Musiker als »weißen Papst der schwarzen Kunst« betitelt, klingt das verdächtig nach Altersmilde eines Bluesers in den besten Jahren, der die guten schon hinter sich hat. Von wegen! Bei Johnny Winter schlugen die Beurteilungen während seiner Tournee 2011 den Tonfall der frühen Jahre an, als das Blatt "Rolling Stone" den hageren Mississippi-Barden als »schielenden Albino mit langem, fließenden Haar« beschrieb, »der so ziemlich die flüssigste Gitarre spielt, die man jemals gehört hat«. Ob gewollt oder nicht: man ließ Winter damit ein wenig an dem Rocker-Lorbeer schnuppern, der für den jungen Clapton und Jimi Hendrix reserviert war. Doch Winter lässt hören, dass er nur den Blues wollte, kratzbürstig, um Howlin' Wolfs oder Muddy Waters’ geigenden Höhlengroove zu beschwören, und doch fingerfertig genug an den Saiten, um mit verblüffend geschmeidigem Spiel Tongirlanden herbeizuzaubern, die haarscharf zwischen zwei Taktstriche passen.
Ziemlich cool bleibt Winter, wenn man persönliche Leidenskurven aus seiner Musik herauszulesen versucht: »Wenn ich Blues spiele, geht es mir gut«, diktierte er jüngst einem Journalisten ins Oktavheft. Dass dies auch vor über 40 Jahren schon so war, beweist das Debüt-Album auf beiden Seiten.
Johnny Winter (g, hca, voc); Edgar Winter (p, as); Albert Wynn Butler (ts); Karl Garin (tp); Norman Ray (bs); Walter 'Shakey' Horton (hca); Willie Dixon, Tommy Shannon (b); 'Uncle' John Turner (dr, perc); u.a.
Aufnahme: 1969Produktion: Johnny Winter
Låtlista
Sida 1
1. I'm Yours And I'm Hers
2. Be Careful With A Fool
3. Dallas
4. Mean Mistreater
Sida 2
1. Leland Mississippi Blues
2. Good Morning Little School Girl
3. When You Got A Good Friend
4. I'll Drown In My Tears
5. Back Door Friend
Specifikation
| Grundformat | 180g Vinyl, LP |
|---|---|
| Skivtyp | 180g Vinyl, LP |
| Artist | Johnny Winter |
| Genre | Blues |
| Label | Speakers Corner |
| Skivtitel | Johnny Winter - Johnny Winter |