Corey Weeds - dig weeds!

En dag öppnade den kanadensiske saxofonisten Cory Weeds ett mejl med en ovanlig fråga: "Är du Cory Weeds – tenorsaxofonisten?" Avsändaren var ingen mindre än Kevin Gray, legendarisk masteringtekniker och mannen bakom många av de återutgivningar som getts ut via Weeds eget arkivetikett, Reel to Real. Frågan förbryllade honom, men han svarade ja. Då kom nästa fråga: "Vill du spela in en skiva åt mig?"

Det som följde var en oväntad historia. Kevins barnbarn Amber, som börjat dela hans intresse för jazz, hade hört en låt som fångade henne direkt. Hon sparade den – övertygad om att hennes morfar skulle gilla den lika mycket. Och det gjorde han. Att imponera på Kevin Gray, mannen som dagligen arbetar med att mastra Blue Note-inspelningar av storheter som Dexter Gordon, Hank Mobley och Joe Henderson, är förstås något i sig. Men att göra intryck på en tonåring med örat vänt mot samtiden? Det säger något helt annat.

Snart satt Cory Weeds tillsammans med pianisten David Hazeltine på ett flyg mot Los Angeles för att spela in för Cohearent Records – ett projekt där man valde att gå tillbaka till 1950-talets inspelningsmetodik: alla musiker i samma rum, knappt några mikrofoner, ingen efterbearbetning. Mixen görs direkt, på plats. För att det ska fungera krävs ett band som inte bara är väl samspelt, utan också självsäkert. Därför kallades basisten Neal Miner och trummisen Byron Landham in.

Helgen innan avresan till LA repeterade Hazeltine och Weeds materialet live på Frankie’s Jazz Club i Vancouver – ett avgörande steg för att ge skivan den nerv och närvaro som krävs i en sådan här analog inspelning. Kevin Gray föreslog dessutom att Joe Harley – känd för sina Blue Note-releaser – skulle ta plats som producent. Med honom vid rodret är både musikalisk och ljudteknisk kvalitet så gott som garanterad.

Resultatet blev Dig Weeds – den tredje releasen på Kevin Grays etikett Cohearent Records. En kvartettinspelning som doftar Prestige och Blue Note, och som lär få samlare att spetsa öronen. Pressad på 180 grams vinyl, med ett ljud som både är varmt, detaljerat och kraftfullt, levererar Dig Weeds precis det som gjort analogt inspelad jazz odödlig.

Och om någon undrar: ja, Cohearent masterar fortfarande direkt från analoga källor och följer den analoga signalvägen hela vägen till lackskivan. Eller som Kevin Gray själv säger: "Det är vår specialitet – och vi är en av de få platser i världen där det fortfarande går till så."

Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten.

Sida A
1.    Commitment
2.    Et Cedra
3.    Everything's Coming Up Weeds
4.    A Kiss That's Not A Kiss

Sida B
1.    Jimbo
2.    Deep In A Dream
3.    Martha’s Prize