Bob Dylan - Bob Dylan [Mono]

Bob Dylans självbetitlade debutalbum från 1962 är det mest underskattade album som någonsin släppts av en stor musiker. Som en kännare av amerikansk rootsmusik hyllar Dylan traditionen samtidigt som den utökar den och sätter sin egen prägel på det klassiska materialet, som metaforiskt fungerar som en grogrund för samtida sånger och stilar. Fri från egoism och framförd med mästerlig övertygelse, står Bob Dylan vid sidan av de tidiga ansträngningarna från jättar som Elvis Presley och Rolling Stones.
Med en nick till Woody Guthrie och en omtolkning av Blind Lemon Jeffersons "See That My Grave Is Kept Clean", överbryggar Dylan klyftan mellan dåtid och framtid. Han bevisar på ett imponerande sätt att han är kapabel att hantera svåra teman som död, sorg och klagan med vaudevillestil, bluesiga manér och den rörande suveräniteten hos en artist som är tre gånger så gammal, nämligen 20 år.
Den numrerade 180-grams LP vid 33 rpm på SuperVinyl från Mobile Fidelity bringar innehållet i denna banbrytande utgåva så nära "live in the studio"-kvalitet som möjligt. Dylans röst, akustiska gitarr och munspel återges med exceptionell realism av formatets nästan obefintliga bakgrundsljud, grooveskärpa och tysta ytor – "tjutet och skällen" som Robert Shelton nämnde i sin legendariska New York Times recension av Dylans framträdande i Gerdes Folk City.

Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten.

1. You're No Good
2. Talkin' New York
3. In My Time of Dyin'
4. Man of Constant Sorrow
5. Fixin' to Die
6. Pretty Peggy-O
7. Highway 51
8. Gospel Plow
9. Baby, Let Me Follow You Down
10. House of the Risin' Sun
11. Freight Train Blues
12. Song to Woody
13. See That My Grave Is Kept Clean