Alicia de Larrocha - The Unreleased Berlin Studio Recordings

Alicia de Larrocha hade små, kantiga händer. Hon var 1,52 lång och som barn slog hon huvudet i golvet för att få spela piano. Den världsberömda katalanskan räknades, vid sidan av Victoria de los Ángeles, som en av Spaniens största artister. Och hon hade en mission: att sprida det spanska pianorepertoaret. När hon gick bort 2009, 89 år gammal, skrev Nelson Freire: ”Jag älskade henne verkligen. Hon var en ödmjuk kvinna och hennes spel strålade som solen.” På The Unreleased Berlin Studio Recordings 1968–1970 hyllas det musikaliska arvet från hennes hemland.

Larrochas resa började redan vid tre års ålder, när hon satte sig vid pianot. Som fyraåring studerade hon för Frank Marshall, elev till Granados, och vid sex stod hon på scen för första gången. Vid elva års ålder framförde hon Mozarts Coronationskonsert med Madrids symfoniorkester och golvade publiken. Trots sina små händer utvecklade hon en luftig, exakt ansats – och vågade sig till och med på Rachmaninovs tredje konsert. Men bortom tekniken låg alltid något mer: hennes spel bar på fantasi och en djup känsla för livet. Även om hon utbildats i Bach, Mozart och Chopin kämpade Larrocha för att göra spanska tonsättare tillgängliga för en internationell publik. Mycket av berömmelsen kring Albéniz och Granados kan tillskrivas henne.

Det stora genombrottet kom på 1950-talet, när en amerikansk impressario hörde hennes spanska inspelningar och bjöd henne till USA – en turné som blev en triumf. Frédéric D’Oria-Nicolas, en av musikarkeologerna bakom TLR, berättar om sin upplevelse när han hittade de ursprungliga banden i Radio Bremens arkiv:

”Under mina studier vid Gnessin-akademien i Moskva hörde jag ofta talas om Alicia de Larrocha, som höll mästarkurser där. De stunderna gjorde ett djupt intryck på alla pianister, som fortfarande talade om dem årtionden senare. Därför var det en särskilt stark känsla för mig att hitta dessa outgivna band i Berlinarkivet. Jag började med Goyescas, som för mig är verkliga mästerverk men fortfarande underskattade. Jag blev fullständigt betagen av poesin i hennes spel och klangens djup … En verkligt fascinerande skiva.”

Från Solers sonater till Granados Goyescas fyllde Larrocha varje ton med nyanser. Hon gav liv åt Goyas målningar i El Pelele och bemästrade de mörka kontrasterna i Surinachs Canción y Danza. Albéniz Iberia krävde både kraft och ömhet – egenskaper hon behärskade till fulländning. Till slut hyllade hon sin vän Francis Poulenc med Toccata – ett svävande farväl.

The Lost Recordings är stolta över att nu för första gången presentera hela denna samling. Den noggrant restaurerade inspelningen ges ut som en briljant klingande UHQ-dubbel-CD med ett 24-sidigt häfte, producerad av Simon Garcia i Marciac, Frankrike. Vinylversionens lacksnitt har gjorts av den välkände Kevin Gray. The Lost Recordings hyllas världen över för sitt arbete med att bevara ovärderligt musikaliskt arv och för den oöverträffade kvaliteten i sina Phoenix-Mastering™-restaureringar. Även Alicia de Larrocha – The Unreleased Berlin Studio Recordings 1968–1970 är en audiofil uppenbarelse.

Texten ovan är översatt, klicka här för att visa originaltexten.

UHQCD 1
1. Antonio Soler (1729 – 1783): Sonata In D Minor, R. 24
2. Antonio Soler: Sonata In F Major, R. 89
3. Enrique Granados (1867 – 1916): El Pelele, IEG. 22
4. Carlos Suriñach (1915 – 1997): Canciones Y Danzas, No. 3
5. Enrique Granados: El Fandango De Candil, "Goyescas" Op. 11, No. 3
6. Enrique Granados: Quejas O La Maja Y El Ruiseñor, "Goyescas" Op. 11, No. 4
7. Enrique Granados: Los Requiebros, "Goyescas" Op. 11, No. 1
UHQCD 2
8. Federico Mompou (1893 – 1987): Canciones Y Danzas No. 4
9. Federico Mompou: Canciones Y Danzas No. 5
10. Federico Mompou: Canciones Y Danzas No. 6
11. Isaac Albéniz (1860 – 1909): Corpus Christi En Sevilla, "Iberia", Book I, No. 3
12. Isaac Albéniz: Triana, "Iberia", Book II, No. 3
13. Isaac Albéniz: El Albaicín, "Iberia", Book III, No. 1
14. Isaac Albéniz: Lavapiés, "Iberia", Book III, No. 3
15. Francis Poulenc (1899 – 1963): Toccata