Att välja högtalare och andra stereoprylar

Jag vill först poängtera att nedanstående är mina egna subjektiva uppfattningar och tankar som jag vet delas av många men definitivt inte av alla.

Det som här skrivs om utvärdering av högtalare kan också med fördel användas vid utvärdering av andra komponenter i en anläggning, inklusive underlägg/fötter, kablar och förstärkare mm.

Vad är det vi söker?

Vilka högtalare är bra och vilka är inte lika bra? Det är den eviga frågan som kan vålla timslånga diskussioner.  Det verkar vara så att olika personer söker olika kvalitéer i högtalarna och vi har också olika tolerans för olika felaktigheter. Vissa klarar stora mängder bummelbas medan andra t ex inte lider av vasst ljud. Däremot verkar de flesta vara överens om att en riktigt bra högtalare är riktigt bra - dvs om de flesta felaktigheter är små så kan högtalaren tillfredsställa många.

För att kunna komma överens om vad som är en bra högtalare så måste vi först komma överens om vad vi söker. Söker vi en "häftig" ljudupplevelse med hög volym och mängder med bas och diskant, eller letar vi efter en naturlig återgivning. Och vad är i så fall naturlig återgivning?

Letar vi efter en högtalare som endast ska användas för hårdrock eller klassisk musik eller kanske endast för "sing and song writers"?

Vill du ha en högtalare som endast klarar av att spela en viss typ av musik så är det betydligt enklare att hitta en acceptabel lösning men tyvärr är det lätt att du sedan inte kan lyssna på andra typer av skivor. Jag har den uppfattningen att det inte finns speciella högtalare som passar bättre för t ex  hårdrock eller klassiskt. Det finns bara mer eller mindre bra högtalare.

Kan man inte spela alla typer av musik så är det inte en bra högtalare som jag ser det utan en dålig högtalare. Jag tycker att t ex hårdrock i en bra högtalare låter bättre än samma musik i en högtalare som anses vara en bra hårdrockshögtalare och detsamma gäller t ex  klassisk musik - den låter i mina öron bättre i en bra högtalare än i en högtalare som anses vara bäst på klassisk musik.

Jag vill personligen alltså kunna spela alla typer av musik och dessutom i någorlunda realistisk ljudvolym. Dvs både hårdrock och klassisk musik ska kunna spelas högt om man så vill, lika högt som i verkligheten. Och du ska uppleva storleken av en stor symfoniorkester - det ska inte låta som om du lyssnade genom ett litet fönster.

En ensam lågmäld sångerska med gitarr ska ha en storlek som överensstämmer med en människa med gitarr och återgivningen ska låta naturlig vid realistiskt låg ljudvolym. Vissa stora högtalare kan hantera symfoniorkester men en ensam människa blir onaturligt jättelik och med andra högtalare blir det tvärtom.

Högtalaren ska dessutom klara av att modellera fram ett rum och en tydlig instrumentplacering i en bra 2-mikrofoninspelning (=stereoinspelning). Idag är de flesta inspelningar multimikade med en mik per instrument (= panorerad multimono) och då är det i princip omöjligt att få övertygande stereoinformation och ljudbild. Dock kan man ändå ofta avgöra i vilken miljö ett visst instrument är inspelat. Du hör då olika akustiska miljöer samtidigt i en och samma inspelning.

Jag menar att en högtalares uppgift är att efter bästa förmåga försöka återskapa den miljö och den upplevelse som fanns vid inspelningstillfället oavsett musikstil. Musiken ska vara lättlyssnad och musikalisk och med stor dynamik. Det är den högtalaren jag skriver om nedan och det är den högtalaren jag vill ha.

Så bra lät det förr

Många är vi som med glädje kommer ihåg de stora gamla radioapparater som fanns runt slutet av 50-talet och början av 60-talet. FM-radion hade just kommit med någorlunda bra frekvensregister och framför allt tyska radiofabriker kom med stora bordsradioapparater med fantastiskt ljud. De var försedda med single end rörslutsteg på kanske 5-10W och en pappersupphängd 6 eller 8-tummare (ibland oval)  i helt öppen låda. Dvs effekt och frekvensgång långt långt från de flesta av dagens hifi-anläggningar. Men som de lät. Och låter - många är vi väl som ställt upp en sådan gammal apparat från Schaub-Lorenz eller Telefunken på en strategisk plats för att med stor glädje verkligen kunna njuta av radio.

Varför kan en sådan apparat ge en musikupplevelse som många av dagens fina och dyra hifi-anläggningar inte alls klarar av? Högtalaren kanske klarar 100 Hz nedåt och kanske möjligen 5-10 000 Hz uppåt och slutsteget har definitivt begränsningar i både effekt och frekvensgång. Det borde låta gräsligt men det gör det inte.

Det finns de som på allvar menar att en anläggning frekvensmässigt måste ha en symmetrisk mittpunkt runt 1000Hz för att låta harmonisk. Detta om man tittar på en logaritmisk avbildning av frekvenser där det är ungefär lika långt mellan 100Hz och 1000Hz som mellan 1000Hz och 10 000Hz.

Om man då höjer övre gränsfrekvensen till 20 000 Hz så måste man enligt denna teori också sänka den undre användbara gränsfrekvensen för att få en harmonisk återgivning och klang.

Jag kan hålla med om principresonemanget men jag tror inte att man kan använda en linjal för att mäta vilka frekvenser som "håller ihop" klangen. Men helt klart upplever man ibland att en högtalare som har frekvensgång långt över 20 000 Hz men som inte har tillräckligt låg nedre gränsfrekvens låter ljust och konstigt även om den är spikrak till 70-80Hz. Den gamla radion med frekvensgång på kanske 100-10 000 Hz låter ändå mera balanserad och faktiskt ofta till och med mera basrik.

Experiment visar att de harmoniska övertonerna kan spela mycket stor roll för vår uppfattning av basen. Ett instrument som spelar en ton på t ex 40Hz har också stort övertonsregister där bland annat jämna multiplar av grundtonen dvs 80, 120 och 160Hz osv är de dominerande. Om man tar bort grundtonen och endast spelar övertonerna genom en bra högtalare så återskapar öronen naturligt även grundtonen och man får en upplevelse av en 40Hz-ton trots att den inte finns med i uppspelningen. Högtalaren behöver givetvis inte heller kunna hantera 40Hz men däremot måste den kunna återge övertonerna med naturlig klang för att det ska funka.

Kanske är det detta fenomen som gör att vår gamla rörradio från 50-talet har så fantastiskt ljud och att man tycker att (framför allt?) basen är så fantastisk?

Man har inte heller försökt att med hjälp av diverse pipor eller horn eller basreflexöppningar påverka frekvensgången utan elementet får svänga opåverkat i en öppen låda vilket också kan vara en av hemligheterna.

Högtalaren som konstnär

Jag tycker att man kan jämföra en högtalare med en konstnär. Olika konstnärer är olika duktiga i att återge en persons unika drag. Ofta kan vi komma rätt väl överens om vem som gjort den mest välliknande bilden i synnerhet om vi känner den avbildade personen väl. Däremot är det svårt i de fall vi inte tidigare sett personen i fråga. Dvs det krävs nästan att vi väl känner till personens utseende för att vi ska kunna avgöra vilken konstnär som bäst lyckats avbilda personen i fråga.

Detsamma gäller i princip allting - hur ska du kunna avgöra vilken bild som föreställer en banan om du aldrig någonsin sett en banan? Möjligen kan du avgöra att bilden av t ex en apelsin inte föreställer en banan om du vet hur en apelsin ser ut och känner igen den.

Sedan har vi dessutom den avbildningsteknik som vi kallar för karikatyrer - dvs avbildningar som överdriver vissa karaktäristiska delar av personen. Avbildningen kan vara lik men absolut inte välliknande = naturlig.

Känn igen verkligheten - lyssna på akustiska instrument

Varför allt detta snack om konstnärer när det skulle gälla högtalare? Jo precis som det är lättare att avgöra om en bild är välliknande om man känner till motivet så är det lättare att avgöra om en högtalare kan återge inspelningen om man vet hur de instrument som finns på inspelningen låter. Dvs ska man jämföra högtalare eller andra apparater i en stereoanläggning så måste man som jag ser det använda sig av inspelningar av akustiska instrument eller röster av personer och då helst av sådana instrument och personer som man vet hur de låter i verkligheten.

Därför har man också i långliga tider gjort demonstrationer av upptagningar och återgivningar av upptagningen i samma lokal. Du kan ibland höra sådana demonstrationer på mässor. Det förekommer inte sällan på High End i München att man t ex spelar in en flygel och sedan spelar upp inspelningen över högtalare i direkt anslutning till inspelningstillfället. Dvs du kan höra först hur flygeln låter live och sedan hur anläggningen förmår återge inspelningen i samma lokal.

Tyvärr är det idag inte så lätt att känna igen de instrument som finns på många inspelningar. Kanske har man hört en akustisk gitarr eller en flygel. Kanske vet man också hur ett piano låter i förhållande till en flygel. Men så snart man kommer till en elgitarr så kan den låta i princip hur som helst.  För att inte nämna olika syntar och andra elektroniska "instrument".

Min uppfattning är alltså att man måste använda inspelningar med akustiska instrument för att seriöst utvärdera t ex högtalare. Givetvis kan man avgöra om man tycker om återgivningen av inspelningar med enbart elektroniska instrument men man kan inte avgöra vilken som är bäst av två bra högtalare. Väljer du en högtalare efter om en viss inspelning av hårdrock eller elektronisk musik ska låta bra så är sannolikheten stor att du köper hem ett par högtalare som är att jämföra med en karikatyrmålning dvs du kan inte spela annat än vissa skivor. Och jag vill kunna lyssna på alla typer av musik. Inte bara vissa speciella skivor.

Men kanske du invänder - jag lyssnar bara på hårdrock eller elektronisk musik så det gör detsamma. Men då visar det sig enligt min erfarenhet att en riktigt bra högtalare är bäst även på att klara "onaturliga" instrument. En färgad högtalare kan ge en mycket trevlig bild av sådana instrument, men faktiskt låter musiken ännu bättre genom en bra högtalare.

Men, kanske du säger, då kan jag ju lika gärna använda en inspelning av hårdrock för att avgöra vilken högtalare jag ska välja. Problemet är att du bara kan avgöra om du gillar resultatet men du vet inte om det är rätt. Dvs en riktigt bra högtalare för samma pengar skulle kunna göra jobbet bättre men risken är att du ger upp innan du hittat den. Du hör inte hur färgad högtalaren är om du inte vet hur instrumenten ska låta. Du väljer kanske en karikatyrmålare i stället för en riktig konstnär utan att veta om det. Dvs förvrängt men häftigt.

Välja inspelning

Men kanske du säger - jag har bara koll på akustisk gitarr - jag har inte kunnat lyssna på så många andra akustiska instrument. Ja - det är faktiskt en riktigt bra början. Kanske har du också hört ett piano någon gång så pass så du vet ungefär hur det låter. Och de två instrumenten är en bra början. Gärna ihop med en röst på en live-upptagning. Välj gärna en inspelning som inte är helt ny - nuförtiden älskar producenterna att komprimera allting alldeles för hårt så att det ska låta bra i bilradion och som MP3. Det hörs utmärkt tydligt i en bra anläggning = det låter oftast onaturligt och du kan inte få det att låta riktigt bra oavsett högtalare etc. Välj en bra inspelning gärna från 60 eller 70-talet och som helst är upptagen med två mikrofoner. Det är helt OK om det finns fler instrument med på inspelningen, även elektroniska, men det är de instrument du känner igen som du ska koncentrera dig på.

Ett akustiskt instrument låter aldrig vasst i verkligheten. Inte ens en trumpet eller en cymbal. Låter återgivningen vass så är det något fel! Det ska givetvis höras att det är metall i rörelse men det får inte låta vasst. Detsamma gäller din gitarr och pianot.

För att utvärdera ett par högtalare bör man alltså i första hand välja inspelningar av akustiska instrument. Bäst är om du själv vet hur instrumenten låter men även andra akustiska instrument är det någorlunda enkelt att referera till.

Det är däremot utomordentligt svårt att veta hur en inspelning med endast elektroniska instrument ska låta.  Du har ju inte någon referens i verkliga livet. Du kan bara säga om du tycker om det eller inte - du kan inte veta om det är en bra (=riktig) återgivning.

Du behöver troligen minst 5-10 olika skivor i din testmusiksamling för att kunna få med olika musikstilar och inspelningstekniker. Ta gärna med minst en inspelning som brukar låta förfärligt. Även en totalt "hopplös" inspelning kan helt plötsligt skifta karaktär och låta betydligt bättre än du nånsin hört. Dessutom ska en bra anläggning klara att spela av alla typer av inspelningar och musik så det är lika bra att testa även med dåliga inspelningar.

Ta gärna med minst en liveupptagning eftersom applåder är synnerligen svårt att återge utan att de blir vassa eller låter som regn på ett plåttak eller som när man steker fläsk. Vi har alla erfarenhet av applåder och om de inte låter bra så är det troligen inte rätt Dessutom finns det ofta på liveupptagningar mycket intressant information i inspelningen om rummet där inspelningen är upptagen. Även utomhustagningar har sin "rumsinformation", man kan ganska lätt höra att upptagningen är gjord utomhus.

Välj en så bra utgåva som möjligt av den inspelning du ska använda. Jag spelar inte alls bara sk audiofilutgåvor till vardags. Tvärtom eftersom den mesta musiken inte finns annat än som standardutgåvor i mycket skiftande ljudkvalitet. Men om jag har en bra utgåva är det självklart att jag helst lyssnar på den, i synnerhet om jag ska utvärdera utrustning.

Diskantåtergivning

Bra diskantåtergivning är ofta detsamma som diskant som du inte hör. Självklart ska det inte saknas diskant, men om du hör diskanten så är det oftast alldeles fel. Om man hör att en anläggning eller högtalare är så där härligt luftig så se upp. Bra diskant är aldrig luftig på så sätt att alla inspelningar låter luftiga. En sådan högtalare vill jag inte ha.

Diskant ska inte höras, den ska bara finnas.

Mellanregister

En mänsklig röst låter aldrig onaturlig och bumlig - den ska vara ren och "mänsklig".

Observera att en extrem modern närtagning är mycket svår att få att låta naturlig. Det är i sådana fall nästan alltid frekvenskorrigerare, puffilter och kompressorer inblandade. Detta påverkar inte bara dynamiken och frekvensgång utan även röstens naturlighet. En människa som sjunger starkt får en annan röst än om hon sjunger svagt. Vi tycker det låter onaturligt om vi då inte kan uppfatta någon ljudvolymsskillnad. Dessutom blir ofta konsonanterna onaturliga, vassa och framträdande på ett obehagligt onaturligt sätt.

Dessutom är det mycket sällan du har ditt öra 1 cm från munnen på den som sjunger eller talar så du vet inte riktigt hur det faktiskt låter i verkligheten.

Dvs för att du ska kunna avgöra om det är en naturlig återgivning så bör du välja en inspelning där människan befinner sig åtminstone någon decimeter från miken.

En test som också kan vara bra är att lyssna på en talad röst, t ex nyheterna eller väderleksrapporten. Vi kan ganska lätt avgöra om en talad röst låter naturlig även om mikrofonen inte alltid har helt neutral karaktäristik.

Om du nu tycker att gitarren och pianot låter väldigt likt en verklig gitarr och ett verkligt piano och att solisten låter som om hon eller han är av kött och blod och du nästan tror att du kan gå fram och röra vid honom eller henne så har du kommit en bra bit på väg. Sannolikheten är stor att även de andra instrumenten på inspelningen klingar som de ska.

Basåtergivning

Basåtergivningen från en högtalare är lite intressant. Märkligt nog så kommer du märka att högtalare som har bra bas oftast har väldigt lite bas jämfört med de högtalare som klarar basen sämre. Ibland ger högtalaren bara en kraftfull basmatta utan detaljer. Hela rummet fylls av bas och hela rummet skakar. Det beskrivs ibland som bra bas vilket enligt mitt sätt att se det oftast är helt fel. Det är visserligen mycket bas men inte nödvändigtvis bra bas.

Jag vill kunna höra skillnad på de olika tonerna från basisten och från baskaggen i trumsetet. Och t ex en kyrkorgel har inte mycket av den bas som du hör i basrika högtalare. Hela kyrkan skakar när du sitter i kyrkbänken men det finns faktiskt inte mycket bas av den typ du får från väldigt många av de högtalare som av många anses ha bra bas.

Det är ytterligt få högtalare som kan återge basinstrument naturligt men det vimlar av högtalare som bara släpper ut mycket bas. Oavsett pris. Och en intressant sak med dessa högtalare är att de ofta inte heller har detaljrik och bra diskant. Faktum är att bra bas krävs för att diskanten ska funka och dessutom måste diskanten funka för att basen ska låta rätt. Alltså tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro.

Tvinga fram djup bas från små element

I moderna högtalare finns ibland en önskan av att sträcka ut frekvensgången nedåt så att högtalaren ska kunna återge frekvenser som normalt inte skulle kunna hanteras av ett element av den storleken. Tyvärr innebär det oftast att basen blir imponerande och med hög volym men att man inte får till t ex instrumentseparation och detaljer i basområdet. Likaså kan man få det märkliga fenomenet att djupa frekvenser återges starkare än något högre frekvenser i basen. Resultatet kan vara imponerande vid första lyssningen men tyvärr så innebär det att man aldrig kommer kunna få en naturlig basåtergivning från sådana högtalare. Alla instrument får mycket bas även om instrumentet normalt inte har någon stark bas. Detta fenomen återfinns i högtalare oavsett pris.

Hellre alltså en högtalare med lite bas men med bra återgivning av den bas som högtalaren klarar att återge än en högtalare som kämpar med att försöka återge den djupa basen men inte klarar av det.

Helst vill jag givetvis ha en högtalare som klarar 20Hz eller djupare och detta utan fasvridningar eller andra konstigheter men det är inte många högtalare, oavsett pris, som klarar det. Jag misstänker att det krävs minst ett 15 tums element för att med dagens teknik klara av detta. Man måste kunna flytta så mycket luft att det krävs stor konarea för att lyckas väl. Det innebär tyvärr också en stor högtalarlåda som tar mycket plats.

Många små element verkar inte kunna klara uppgiften lika bra som ett stort trots stor konarea - de liksom "pratar i mun" på varandra även om våglängden är så stor att avståndet mellan elementen inte borde påverka nämnvärt. Men mina öron verkar inte gilla det i alla fall. Vissa kallar det "snabb bas" men jag tycker det vore rättare att säga "dålig bas". Bas är per definition inte snabb. Snabba transienter i basen hanteras inte i basområdet utan i mellanregistret och framför allt i diskantområdet. Däremot upplevs det som en transient i basregistret.

Mätningar

Nåväl - kan man då inte mäta högtalaren så att man kan se av mätresultaten vilken högtalare som är bäst. Ja, det vore lycka om det vore så enkelt. Men jag har ännu kvar att se mätningar som kan ge besked om hur man upplever högtalaren. Man kan mäta en hel del men de konventionella mätningar som är brukliga ger inte den hela informationen om hur högtalaren låter. Det är trots allt våra öron som ska lyssna på resultatet och än så länge är det enligt mitt förmenande fortfarande hörseln som är det bästa mätinstrumentet för att avgöra om resultatet är bra eller inte.

Stereobild/ljudbild

En bra högtalare har bra spridning i rummet. Det ska inte spela så stor roll om du sitter närmare den ena högtalaren, ljudbilden är ändå tydlig mellan högtalarna. Du hör givetvis att den närmaste högtalaren spelar starkare än den bortre men du har ändå ett bra perspektiv i ljudbilden.

Alltför många högtalare fungerar som ett par stora hörlurar - du måste sitta exakt i mitten för att få ljudbilden att fungera. Det blir tröttsamt i längden och det kan bara vara en person som kan lyssna seröst samtidigt.

Vissa inspelningar är avsiktligt eller oavsiktligt inspelade med vissa signaler ur fas. Det innebär att du kan höra ljud t ex bakifrån höger trots att du endast har två fronthögtalare.

Likaså är det inte ovanligt att ljudbilden sträcker sig en bra bit utanför högtalarna.

Detta kräver bland annat att hela anläggningen släpper igenom signalerna rätt i fas. Det finns många som inte gör det. Ha gärna med en inspelning av denna typ i din skivväska när du ska jämförlyssna på olika anläggningar.

Instrumentens placering i lokalen, storleken av lokalen

Likaså kan du lyssna efter lokalen som inspelningen är gjord i. Kan du avgöra om den är stor eller liten? Hör du om efterklangen kommer från lokalens väggar eller om man använt sig av efterklangenhet av olika slag. I en bra högtalare kan man avgöra detta ganska väl.

Hör du t ex om gitarren står i samma rum som pianot? Ofta har man spelat in i olika lokaler med olika akustik om det inte är en liveupptagning. Trumsetet har man ofta ställt in i ett eget litet dämpat ljudbås osv.

Kan du orientera i ljudbilden? Hör du var instrumenten står i förhållande till varandra? Hör du om de står nära väggen eller mitt i rummet? Hör du vilka instrument som står längst bak och vilka som står längre fram? För att detta ska kunna höras krävs oftast en riktig stereoupptagning dvs inspelningen är gjord med i huvudsak två mikrofoner. Multimono ger sällan en riktigt övertygande ljudbild i alla dimensioner.

Detaljer

Nu kan du börja fundera över små ljud i inspelningen. Hör du när läpparna säras på sångaren? Hör du när plektrumet når gitarrsträngen ögonblicket precis innan du hör anslaget och tonen? I en bra anläggning hörs eller anas detta tydligt från en bra inspelning.

Hör du om man stoppat ner mikrofonen under locket på pianot eller flygeln eller om den är upptagen med en mikrofon någon meter från instrumentet?

Kan du uppleva att solisten på vissa inspelningar står inne i lyssningsrummet någon halvmeter framför dina högtalare och resten av gruppen?

Men stopp nu kanske du invänder - är detta intressant? Ja för mig är det intressant. För mig ger det en ökad upplevelse av att vara på plats! Och musiken blir mera levande.

Var dock på din vakt när det gäller dessa små små detaljer - vissa anläggningar som saknar bra mellanregister kan överbetona diskanten och då får du en detaljskärpa som är mycket trevlig men du får det på bekostnad av en bra klang på resten av inspelningen.

Instrumentens uttoning

Kolla också om instrumenten tonar ut som de ska. Stoppar tonen helt abrupt eller hör du hur instrumentet sakta tonar ut tonen på ett naturligt sätt? Även en baskagge håller tonen sjungande ett bra tag efter tillslaget och ibland hör man endast tillslaget. Alla instrument har sitt eget uttoningsmönster och det bör man kunna höra tydligt i en bra inspelning.

Inte heller får tonen fortsätta i "all evighet" så att den aldrig tonar ut och att det aldrig blir tyst mellan tonerna - det blir bara grötigt, onyanserat, onaturligt och tröttsamt.

Likaså kan vissa högtalare splittra tonen i två eller flera delar så du hör t ex anslaget på ett trumskin helt avskiljt från resten av trummans ljud. Det låter nästan som om det vore två instrument. Det saknas timing mellan de olika delarna vilket blir mycket tröttande i längden. Musiken förlorar då sin riktiga rytm.

Vissa högtalare ger samma fenomen men mellan olika frekvensområden. I svårartade fall kan man tro att alla spelar i otakt. Fenomenet behöver inte endast ligga i högtalaren utan kan även uppstå i kablar och med olika underlag/spikes etc. Som så ofta är inte allting endast beroende av en enda komponent . Man kan ibland finna lösningen någon helt annanstans än där man tror.

Efterslängar på tonerna

Ett av de vanligaste fenomenen i ljudåtergivning är en slags "tagg" eller "eftersläng" på tonen. Alltså en variant av uttoningsfenomenen men man upplever problemet mest som en vasshet eller brist på tystnad mellan tonerna. Ljudet blir "suddigt" och saknar konturer. Dessa taggar eller efterslängar är väldigt ofta elektroniska problem eller återkopplingsproblem i spelare eller förstärkare men kan också uppstå i högtalare. Det är mycket vanligt och mycket irriterande när man har upptäckt det och bland det svåraste som finns att få bort. Kanske kommer det någon gång en egen artikel om detta fenomen.

"Svart bakgrund"

En sak som ofta diskuteras är sk svärta i ljudbilden. Med det menar de flesta att det ska vara tyst i bakgrunden. Instrumenten eller rösten ska vara helt avgränsade och det ska inte slaska runt en massa oljud runt tonerna. Musiken ska så att säga komma ut ur en svart bakgrund. Detta är ett intressant fenomen och man måste vara på sin vakt så att inte svärtan kommer av att något inte kommer fram. Dvs att anläggningen inte återger hela inspelningen.

Vissa kablar men även högtalare tar bort information med bra svärta som resultat. Dock saknas det då alltså i stället information. Finns det t ex efterklang i bakgrunden ska den höras tydligt. Helt tyst är det oftast bara på inspelningar gjorda i studio med extremt närtagande mikrofoner och då man inte lagt på någon efterklang. Likaså på liveupptagningar i stora lokaler eller utomhus. Du kan faktiskt i sådana lägen ana ljuden i tystnaden - de är så svaga att de inte alltid upplevs som ljud men du hör ändå att det är utomhus eller i en stor lokal. Detta kräver dock, märkligt nog, att dina högtalare klarar av att återge realistisk djupbas, dvs nedåt 20-30Hz.

Detta med bakgrundstystnad och bakgrundsljud inklusive sk luft i inspelningen är bland det svåraste att få fram. Det blir lätt helt fel. Det som ibland kallas luft i inspelningen kan mycket väl vara trevlig och välljudande distorsion från t ex förstärkare. En synnerligen trevlig svärta kan bero på en kabel som inte släpper fram allt osv. Här misstar sig ibland även många sk guldöron och det är inte lätt att alltid skilja på rätt och fel.

Elektronisk rumskorrigering

En trend inom ljudåtergivning är att med hjälp av olika elektroniska korrigeringsmekanismer tvinga fram rak frekvensgång i olika rum eller från olika högtalarkonstruktioner. I mina öron blir visserligen frekvensgången rak men det går ut över musikaliteten. Återgivningen blir platt, kall, tråkig och ointressant. Inte beroende av att frekvensgången är rak utan på grund av att det händer något när apparaten utför arbetet. Kanske har det med fas att göra, kanske har det med dynamik att göra - jag vet inte men det låter inte bra i mina öron. Dessutom får man ofta betala mycket dyrt för dessa apparater. Därmed kan lätt en anläggning för t ex 1 miljon kronor trots sitt till förstone imponerande ljud låta betydligt tråkigare och därmed i mina öron sämre än en 50-talsradio. Jag kallar ibland dessa anläggningar för "anläggningar för återgivande av fyrkantvåg". Det låter kantigt och konstigt, detaljerat och dynamiskt, men inte musikaliskt. En sångerska kan låta som en mekanisk docka utan någon mänsklighet. Många, även hifi-kritiker, tycker att det låter super. Jag förstår det inte.

Sammanfattning

Som sammanfattning alltså - leta efter en högtalare som inte har mycket bas men som klarar att separera basinstrument och som klingar ut realistiskt i basen = bra basåtergivning.

Leta efter en högtalare som har naturligt och rent mellanregister, och som saknar tydlig diskant men som ändå förmår att utan vasshet ge naturlig ren ton i återgivningen. Cymbaler ska t ex vara kraftfulla och "plåtiga" men absolut inte vassa. En verklig cymbal har hög energi i diskanten men den är inte vass.

Mycket bas, mycket mellanregister eller mycket diskant = obalans = dålig högtalare. Kvalitet ska gå före kvantitet och det finns en hel del fällor på vägen.

En bra högtalare ska kunna återge alla typer av musik och alla typer av inspelningar, inte bara speciella audiofilinspelningar. Givetvis kommer du aldrig ifrån att en bra inspelning låter bättre än en dålig men även dåliga inspelningar brukar vara lättare att stå ut med om högtalaren är bra.

Lyssna gärna till mycket akustisk musik i verkligheten. Gå på konserter som inte är elförstärkta och du får en bra plattform för att hitta dina favorithögtalare oavsett vilken musik du normalt lyssnar på.