Tips & Fakta » Tips » Elektroniktips » Byt volymkontrollen

 

Byt volymkontrollen

Av Josef Svalander

 

 

 

Volymkontrollen är viktig

 

Som många upptäckt är volymkontrollen en mycket känsligare del av audioanläggningen än man skulle kunna tro. Vanlig potentiometer av god kvalitet är inte tillräckligt bra om du vill ha det allra bästa. Även i relativt enkla förstärkare är byte av volymkontroll minst lika hörbart som byte av phonokontakter.

Jag har hittills inte hört någon potentiometer, oavsett kvalitet eller pris, som kunnat mäta sig med fasta motstånd. Byte av volympotentiometern till denna "byggsats-variant" ger oftast en ljudförbättring som är betydande.

Om du inte spelar annat än CD kan du få bättre ljud genom att ersätta förförstärkaren med bara en volymkontroll. Antingen sätter du volymkontrollen direkt i slutsteget eller i en separat liten låda vid sidan av. Vinsten med att sätta den i slutsteget är att du slipper extra kablar och kontakter. Nackdelen är givetvis att du är tvungen att borra i slutsteget.

En volymkontroll byggd enlligt pricipen enkel shunt har den fördelen att alla motstånd är helt urkopplade vid full volym. En potentiometer däremot ligger alltid inkopplad mellan signal och jord och kan därmed degradera ljudet även vid full volym. Det finns också volymkontroler byggda på omkopplare som använder principen med seriekopplade motstånd. Detta brukar sällan låta bra - lödtenn är ingen bra ledare och du får en massa lödpunkter och extra motstånd i signalvägen i onödan om du seriekopplar.

 

Nackdelar

 

Det kan dock finnas ett par nackdelar med att byta förförstärkaren mot en ren volymkontroll:

  • Du kan t ex inte spela med mer än en signalkälla utan att byta kablar - du har ju ingen ingångsväljare. Det går att avhjälpa genom att också sätta in en omkopplare före volymkontrollen som ingångsväljare och montera några RCA-kontakter extra.

  • Värre är att du kan mista dynamik. Om din förförstärkare är av den typ som har sk passivt linjesteg, dvs den har ingen elektronik alls i linjesteget utan endast omkopplare och volymkontroll, ja då vill jag påstå att det bara kan bli bättre med nedanstående volymkontrollslösning. Men har din förförstärkare linjesteg med låg utgångsimpedans kan det hända att du inte kan spela nog högt eller att du mister dynamik om du endast använder en volymkontroll i stället för förförstärkaren.

Med en volymkontroll kan du ju endast sänka volymen, aldrig förstärka den. Du är alltså hänvisad till den maxvolym som blir följden av kombinationen av just den CD-spelaren och det slutsteget. Den eventuellt sämre dynamiken beror på att CD-spelarens utgångskretsar oftast har dålig drivförmåga. Å andra sida distorderar även ett bra linjesteg, vilket som totalt sett ger bästa ljudet kan bara du själv avgöra.

 

 

Testa

 

För att höra hur det kan låta kan du göra på följande sätt:

  1. Leta fram en CD med låg inspelningsvolym. Alltså tyst och inte alltför dynamisk musik.

  2. Koppla sedan ihop CD-spelaren och slutsteget direkt med ett par lämpliga signalkablar. (Glöm inte att stänga av slutsteget medan du kopplar om.)

  3. Spela och lyssna hur det låter. Är det tillräckligt högt? Är det bättre eller sämre ljud? Låter det odynamiskt?

  4. Nu när du vet hur högt det blir kan du kanske pröva med andra, lite häftigare, plattor också.

Tycker du det blev bättre ljud och att du kan spela tillräckligt högt så är det bara att sätta igång och bygga. Du är inte ensam - dessa volymkontrollbyggsatser var i många år en av mina storsäljare. Observera bara att du måste satsa på en omkopplare med rätt mycket guld som kontaktyta i omkopplaren - minst 3µm. Silver rasslar ofelbart efter något år.

Den ELMA-omkopplare jag använder säljs vanligen i ett billigare utförande med endast ett tunt lager guld. Den var jag tvungen att gå ifrån på grund av rasslet. Den typ jag använder nu har jag använt sedan 1983 utan några som helst problem.

 

 

Vill du ha mjukare volymkontroll?

 

Har du köpt en vanlig ELMA omkopplare och tycker du vill ha mjukare gång så kan du ordna det genom att minska på spänningen i de fjädrar som används för att ge snäpplägena på omkopplaren. Det blir betydligt trevligare känsla i t ex en volymkontroll om inte snäpplägena är alltför kraftiga.

Det är dessutom mycket lätt att åtgärda på en ELMA-omkopplare:

  1. Du börjar med att lossa de två skruvar som håller fast själva kopplingsdäcket.

  2. Tag bort däcket.

  3. På en dubbelomkopplare (stereo) lossar du sedan på samma sätt de distansskruvar som håller fast det andra kontaktdäcket.

  4. Tag bort även det däcket.

  5. Lossa sedan den stoppbricka som sitter runt axeln på omkopplaren. Det går lätt att skjuta den åt sidan med en liten skruvmejsel. Se upp så att den inte flyger iväg. Tag väl vara på de brickor som nu sitter lösa på omkopplaraxeln.

  6. Nu kommer du till det mest kritiska momentet i proceduren - nu skall du försiktigt skjuta axeln genom omkopplarhuset. Därvid lösgörs två små fjäderbelastade kulor. Dessa pressas mot räfflor på insidan av omkopplarhuset och håller fast omkopplaren i resp "snäpp".

  7. När du nu skjuter ut axeln ur omkopplarhuset hoppar kulorna ut. Håll därför handen runt omkopplarhuset så att du fångar de små kulorna och slipper ligga på golvet och leta efter dem. Det låter som om det skulle vara väldigt dramatiskt, men det är mycket enkelt om man bara är lite försiktig i just detta moment.

  8. Innanför kulorna ligger varsin fjäder. Tag ut dessa och klipp av en bit av dem med en avbitare. Ta en liten bit i taget så du inte klipper av för mycket och därmed helt blir av med snäppfunktionen - utan snäpplägen kan du råka ställa in omkopplaren i lägen mellan de ordinarie omkopplarlägena och därmed få kanalobalans.

  9. Sätt ihop omkopplarhuset igen med fjädrar och kulor på plats och känn efter om snäppen blev lagom. Tänk på att det blir en helt annan känsla när du har ratt på axeln - du måste ha kvar ett visst motstånd mellan omkopplarlägena. Det bästa är att testa med ratten på plats.

  10. När du tycker att det känns bra är det bara att montera stoppbricka och kopplingsdäck igen.

  11. Koppla in - Lyssna och njut!

 

Det här behöver du för att bygga en volymkontroll


Omkopplaren är en 23/24-läges ELMA-omkopplare (modell 04) som skall ha minst 3u guld. De som endast har ett tunt guldskikt börjar skrapa efter några år.

 

  • ELMA 1 polig 23 lägen lämplig för monovolymkontrol
  • ELMA 2 polig 23 lägen lämplig för stereovolymkontroll (bilden)

 

Vilka motstånd ska jag använda?

är man väl har bestämt sig för att bygga en attenuator av serie, shunt eller konstantimpedanstyp (läs mer om olika typer i avsnittet Teknik/motstånd/volymkontroller) och valt omkopplare är det dags att bestämma sig för motståndstyp.

Jag brukar använda mig av vanliga metallfilmmotstånd med 1% noggrannhet. (Du kan läsa mer om betydelsen av noggrannhet på motstånd i teknikavdelningen avsnittet motstånd-tolerans).

I de fall jag tillverkar en enkel shunttyp med endast ett motstånd i serie så kan jag ibland använda en trådlindat induktionsfritt precisionsmotstånd med 0,1% tolerans som serieresistans. Toleransen är dock inte det viktiga utan det är uppbyggnaden av motståndet som gör det intressant.

Priset som brukar vara 50-100 kr per styck gör det dock svårt att använda dessa i hela attenuatorn. Dessutom är de mycket stora vilket ger klara utrymmesproblem. Ytrymmesproblem ger däremot inte ytmonteraade motstånd sk SMD-motstånd. Det hävdas att dessa ger en mycket kort signalväg tack vare sina små dimensioner. Å andra sidan så har jag endast sett attenuatorer av serietyp byggda med SMD. Då faller lite av detta argument eftersom signalen går genom samtliga motstånd hela tiden till skillnad från en shunt- eller konstantimpedansattenuator.

Även om motståndet alltså är litet så är de många av dem i signalvägen! (signalen till jord ligger faktiskt också i signalvägen!) Dessutom så sker anslutningeg genom att motsåndet löds fast på små öar. Det innebär visserligen att det inte finns några anslutningstrådar men också att all signal måste gå genom lödtenn i varje ända av motståndet. Har du nu kostat på superkablar i resten av anläggningen så kanske du ska undvika lödtenn i alltför stor mängd i attenuatorn.

Givetvis löds även ett vanligt motstånd, men i en shunt eller konstantimpedansattenuator har du 2 eller 3 motstånd med tillhörande lödningar inkopplade samtidigt - i en serieattenuator har du 23 eller 24 motstånd inkopplade samtidigt, inklusive lödpunkter till dem alla.

Dessutom är jag inte helt övertygad om att SMD-motståndet i sig "låter" så bra.

 

Filer för beräkning av stegade volymkontroller

 

Svalander Special

Den volymkontroll jag sålt mest av under åren har en serieresistans och sedan växlar man ett motstånd till jord (23 lägen). På det viset har man endast två motstånd inkopplade samtidigt.

Beräkningsprogram (excel 95) och kopplingsschema för att beräkna sådan volymkontroll får du här! (ca 15k)

 

Standard volymkontroll med seriekopplade motstånd

Här hittar du beräkningsprogram (excel 95) och kopplingsschema för volymkontroll byggd på 23-lägesomkopplare. Alla motstånd ligger i serie och den fungerar alltså som en vanlig volymkontroll. Hämta fil (ca 20k)

 

 

Ovanstående bild är hämtad ur MoLt 88 nr 3-4 där jag skrev en hel del om volymkontrollen. Till vänster ser du en traditionellt uppbyggd volymkontroll och till höger ses "Svalander special" (enkel shunt)

 

"Ladder"

Konstantimpedans-attenuator (volymkontroll) är ju bökigare att få till. Men den är å andra sidan mycket bra eftersom den hela tiden ger konstant last åt både "föregående" och "nästa" steg. Kräver tvåpolig omkoppling på varje kanal och har tre motstånd inkopplade samtidigt. Byter alltså alla tre motstånden för varje nytt läge (många motstånd blir det...).

Beräkningsprogram (excel 95) och kopplingsschema hittar du här (ca 20k). Vill du ha det allra bästa så är det detta som gäller.

Här hittar du också en mera utförlig artikel om de olika konstruktionerna av attenuatorer.