Modtips för elektrolytkondensatorer

OBS! Följande ska du inte ge dig på om du inte vet vad du gör. Du hanterar ibland mycket höga spänningar och livsfarliga strömmar. Gör endast sådant som du är säker på att du förstår.

Jag tar inget som helst ansvar för förstörda apparater eller brända fingrar etc. Du gör ALLT PÅ EGEN RISK!

• "Biffa" nätdelen
• Koppla lytarna rätt
• Förbättra "ljudet" från lytarna

"Biffa" Nätdelen

En åtgärd som ger betydligt bättre ljud från dina apparater är att öka värdet på elektrolytbanken. Lite slarvigt kallas detta ibland för att man "biffar" nätdelen. Rent praktiskt går det till så att du antingen byter ut de befintliga elektrolytkondensatorerna mot sådana med större värden eller att du helt enkelt sätter flera kondensatorer parallellt med de gamla.

Se då till att du kopplar dem rätt - inte bara vad gäller plus och minus (VIKTIGT!) utan också vad gäller kabeldragning. Läs mera om detta i nästa avsnitt nedan.

Följande bör du tänka på:

• Den nya kondensatorn måste tåla spänningen. Däremot gör det inget om du använder kondensatorer med för hög spänningstålighet.
  Du kan alltså alltid använda 63V kondensatorer där det ligger 40V spänning men ALDRIG tvärtom.
• Du kan nästan aldrig ta till för mycket kapacitans, dvs du kan sätta dit hur många µF som helst (se dock om rörlikriktare nedan) utan att det händer något. Du kan dock behöva öka på värdet på säkringen något lite. Om du kollat på mina tidigare slutsteg så hade jag nästan 1 000 000 µF i varje slutsteg - och det hörs.
• Har du rörlikriktare så kan du behöva tänka till lite så att inte den första startströmmen blir för hög. När en kondensator är "tom", dvs då förstärkaren varit avstängd ett tag, blir det nästan som kortis ett mycket kort ögonblick innan lyten hunnit ladda upp något. Då måste du kanske sätta några motstånd i serie (läs under modda dioder) eller kanske starta upp i två steg med en mjukstartströmbrytare inkopplad. I princip kan du dock köra med hur stora elektrolyter som helst även i rörelektronik. Ett par av mina förförstärkarkonstruktioner hade en "kaffeburk" per rör - dvs 4-5000µF per rör. Det lät super.
• En kondensator DRAR INTE ström annat än just i starten. Dvs det är inte någon risk att du förstör transformatorn om den är rätt dimensionerad. Den mycket korta startpuls som nämns ovan skall trafon klara. Jämför hur det är med en vattenledning (=trafo) - den tar inte skada av att du har ett fullt badkar varfrån du tappar det vatten du behöver. Det är endast i starten det drar mycket vatten - därefter går det endast åt så mycket vatten som du gör åt. En kondensator är som badkaret. Dvs förstärkaren drar inte mera ström än den brukar annat än vid uppstart. DÄREMOT finns det gott om lagrad energi (vatten) då det behövs.

Koppla lytarna rätt

Se på nedanstående bilder. Om du monterar anslutningskablarna som på den vänstra bilden kommer du inte att få ut lika mycket välljud ur din förstärkare som om du kopplar som i den högra bilden.

Anledningen är att anslutningskablarna när du kopplar som vänstra bilden kommer att ge induktans i serie med kondensatorn. Den blir därmed inte alls lika effektiv i högre frekvenser som om anslutningskablarna koplas som i den högra bilden.

Alltså: Du skall alltid låta trömmen passera alla lytarna och aldrig koppla in en lyt på en "återvändsgata". Om du sätter kondensatorn på en "återvändsgata" som i bilden till vänster så utnyttjar du inte kondensatorn fullt ut. Kablarna som leder ner till kondensatorn gör att du får hög impedans i serie med kondensatorn - dvs kablarna kan göra att kondensatorn fungerar sämre i höga frekvenser alldeles i onödan. Skillnaden kan vara mycket hörbar.

Förbättra "ljudet" från lytarna

Sätt gärna en liten filmkondensator på 0,01 till 1 µF över alla elektrolytkondensatorer i förstärkare, CD-spelare etc. I de flesta fall ger detta en betydande minskning av rippel i de högre frekvenserna. Detta beror på att de flesta elektrolytkondensatorer slutar att fungera som kondensatorer vid höga frekvenser.

Ju större kondensator desto lägre gränsfrekvens. På en riktigt stor kondensator (större än 10 000 µF) kan gränsen ligga så lågt som 5 - 10 000 Hz alltså väl inom det hörbara området.

Ju större lyt desto större kondensator över lyten. Vissa kör faktiskt en stege i 10-potenser - dvs en lyt på 10 000 µF parallellkopplas med att antal kondingar där varje är en tiopotens mindre - 1000µF, 100µF, 10µF, 1µF, 0,1µF, 0,01µF, 0,001µF osv. Jag brukar inte vara så energisk. Men det kan vara skäl att kolla med olika stora kondensatorer och att använda fler än en.

Jag använder ofta en mycket liten (3.0 x 7,5 x 4,6 mm) Wima-kondensator av metalliserad polyester (MKS02 på 0,1 µF) som, förutom att den är mycket effektiv, bara kostar några kronor styck. Den finns bl a hos Elfa. Den kan alltså funka över små elektrolyter på 100 µF eller liknande men är för liten för att ensam kunna hantera en stor lyt på t ex 10 000µF.

Det viktigaste är att den tål den spänning som ligger över lyten och att den är snabb. Kondingar av Polystyren, Polypropylen eller Glimmer brukar vara bra. Anslutningstrådarna ska vara så korta det går så du slipper induktanser = sämre egenskaper i höga frekvenser.

Du bör som vanligt då du "moddar" alltid lyssna "före" och "efter". Någon enstaka gång kan det hända att resultatet inte blir bättre. Detta tillhör dock ovanligheterna - detta är ett av de säkraste sätten att få trevligare ljud framför allt i diskanten.

Bilden nedan är hämtad från en elektrolytbank till min G-dis DAC 3 och där har jag valt en polypropylenkonding från RIFA på 68nF för ändamålet. Märk att kondensatorns anslutningskablar ska vara KORTA. I detta fall sitter alltså den lilla kondingen direkt på anslutningsklämmorna till den stora - bättre kan det inte bli. Kanske skulle jag dessutom petat dit en liten lyt på 10-100uF - som det nu är så kan glappet mellan de stora lytarna och filmkondingen bli lite väl stor.