Historik

Varför det blev som det blev...
Eller varför det är som det är...

Jag har alltid gillat, och varit intresserad av, inspelad musik. Som barn körde jag nålen genom familjens 78-varvare på en vevgrammofon dagarna i ända. Under gymnasieåren byggde jag bandspelare av gamla hopplockade delar. Men det var långt från det vi kallar HiFi.

En Tandberg Huldra 8, ett par halvstora Tandberghögtalare och en Dual 1015 + en Tandberg 64x bandspelare gjorde mig lycklig i mitten/slutet av 60-talet.

Sedan var det någon som tipsade mig om Quad... Vi drog upp till en hifi-utställning på tekniska museet i Stockholm i slutet av 60-talet och det blev starten på en ny tid. Ingenting blev mera sig riktigt likt. Quad ELS gav en ny dimension till inspelad musik och var den indirekta anledningen till att jag startade hifi-butik i Taberg utanför Jönköping en gång i tiden. Ingen handlare i Jönköping ville ta hem en Quad-anläggning åt mig så jag började sälja själv hemma i vardagsrummet i stället.

Quad-högtalare följde mej i många år - en tid till och med i olika skepnader med hembyggda lådor varav en finns avbildad här bredvid...

Så småningom blev det OA52 i stället. Framför allt på grund av den högre dynamiken. Det gick inte att spela tillräckligt högt på elektrostater. De bara LÅTER högre men det blir inte ökat ljudtryck i rummet... Som en del kanske minns så modifierade jag även OA-52orna, framför allt med nya element och förbättrade delningsfilter med nya komponenter i separata lådor. Det hela beskrevs i den katalog som fanns i företaget på den tiden.

Ett nytt stort lyssningsrum gav helt nya utmaningar och OA52orna räckte helt enkelt inte till längre, framför allt i basen. Jag blev mer och mer övertygad om att det gällde att antingen gå över till horn eller att jobba med öppna bafflar för att få tillräckligt ljudtryck och dynamik.

Hornhögtalare har sina definitiva fördelar men också nackdelar, varav storleken om man skall få med basen är en. En annan är att det är svårt att få ett ofärgat ljud.

Efter att ha hört ett par Manger i öppna bafflar i Frankfurt tillsammans med en basmodul i granit (ja stenen granit) så blev det ett inköp av ett par sådana element. Tillsammans med ett par jättebaslådor med 15-tums element så levde jag i många år med Manger-högtalare. Många olika bafflar passerade revy. Till slut så körde jag dom helt fria hängande i snören från taket lite lätt lutade mot lyssningsplatsen. Den enda "baffel" som användes var en ringformad filtkant som låg runt kanten på elementet för att i möjligaste mån ta bort difraktionen från kanten på elementet.

Den anläggningen föll på ett antal saker. Dels gick det inte att undvika att baslådorna lät just baslådor. Så fort en låda är inblandad så låter det låda. Det verkar vara så gott som omöjligt att helt undvika.

Åsså var det åter det där med att spela högt. Manger hade fördelen att vara punktformig och klarade en stor del av registret men distorsionen tillsammans med min dåvarande elektronik ökade när man försökte spela lite högt...

Att sätta in Mangerelementen i olika bafflar var också trixigt. De är mycket känsliga för hur man behandlar dem!

Historien om "väggarna"

Så åter till ritbordet. Nu gällde det att få fram en punktformig ljudkälla med hög dynamik, lättdriven, rejält drag vid 20-30Hz låg distorsion osv. Jag är övertygad om att en lättdriven konstruktion är att föredra framför en tungdriven om parametrarna i övrigt är lika så varför inte önska det när jag nu i alla fall var igång. Till saken hör också att jag helst ville slippa försteg eftersom min dåvarande G-Dis Dac 3 släppte iväg rätt hög utspänning.

Så experiment 1 blev att försöka hitta ett fullrangeelement som orkade mer än Manger. Kassan var också skral så här gällde det att försöka med underverk :-). Nåväl - hur skulle ett litet billigt element funka om man satte in det i en vägg? Sagt och gjort. Provlyssnade ett tiotal olika dubbelkonelement från 100 till 1000 kr st. Dubbelkon därför att jag trodde det kanske skulle kunna gå att hitta något bra sådant. Jag ville definitivt undvika delningsfilter framför allt i området runt 3000 Hz där de flesta element måste delas och där samtidigt vår hörsel är känsligast.

Dessutom så vill jag inte ha en massa spolar och andra dynamikbegränsande saker mellan slutsteg och element. Att slippa delningsfilter i högtalaren har visat sig vara en välsignelse även om det kan skapa andra problem naturligtvis. Detta uteslöt också element med diskanthorn i mitten av elementet - typ Tannoy, eftersom dessa måste ha delningsfilter.

Det visade sig att de trevligaste elementen att lyssna på var ett par billiga 6 tummare dubbelkon från RILA med papperskon för dryga hundralappen. Andra element hade givetvis andra fördelar men lät betydligt elakare även om frekvensgången framför allt i ytterområdena var bättre. Men RILAs pappkoner spelade musik! In med ett par sådana i en i hast uppbyggd vägg. Det visade sig raskt (och föga förvånande) att det lät mycket bra vid låg volym men att det inte gick att spela högt och att basen och övre diskanten var för svag.

Hm... Eftersom jag inte övergivit tanken på en punktformig ljudkälla så blev det inköp av 12 st till som sattes i ring runt det första, dvs totalt 7 element per panel. Tanken var att om konarean ökade så skulle basen bli bättre. Likaså skulle den ökade känsligheten ge en minskad distorsion.

Det blev också så men tyvärr inte i den utsträckning som jag hoppats så nu var goda råd dyra.

Basen var definitivt för svag... Hörde talas om att det fanns dom som körde billiga kinesiska basar i massor i stället för en enda svindyr och det passade ju in i konceptet.

Fördelarna är givetvis att om du bara kör bas i högtalarna och dessutom har en massa av dom så vinner du:
1. Dels att mellanregisteregenskaperna blir mindre intressanta.
2. Dels att många element betyder små konutslag = låg distorsion.

De vanliga kraven på ett stort baselement blir alltså helt plötsligt inte lika viktiga längre. Mina 6-tummare gick ju lätt ner till 50-60 Hz...

Det visade sig också att 12" var det mest kostnadseffektiva vad gäller konyta per SEK. Så 12 sådana för ca 165 kr/st blev nästa inköp. Papperskoner där också. Små magneter men som sagt vi skulle inte spela mellanregister...

Eftersom jag sedan tidigare hade slutsteg så det räckte var det heller inget problem! 6dB-filter valdes på grund av de trevliga fasegenskaperna. Givetvis finns det många förståsejpåare som tycker det är åt H-te men vaddå? Det är ju jag som skall lyssna :-)

Delning runt 100 Hz visade sej vara super och leendena spred sej på de som lyssnade. Men diskanten VAR svag... Det föll helt klart över 10 kHz...

Så nu var det att leta igen. Den ursprungliga idén hade ju liksom redan gått delvis åt skogen så... Lyssnade igenom olika billiga element, små horn och piezo-varianter. Hade bestämt att absolut undvika kalotter av olika slag. Små pappkoner möjligen...

Men nej... Piezoelement för 85 kr st var det trevligaste men även de väsnades i mellanregistret! Suck! Så reade HiFiKit ut 15 ohms Gamma-horn med band för halva priset. Vadå resonanser? Spelade gudomligt om man bara tog bort plåttratten som låter just plåttratt! Så fick jag ett par banddiskanter att ta hand om området över 7-8 kHz eller så. De monterades i hålen efter de ursprungliga mittelementen.

Ett gammalt Luxmansteg stod i ett hörn så det var bara att stoppa in den och ett par kondingar på snöret och köra! Det visade sig att utan tratt och med bara en konding som delningsfilter så skramlade banden lite när det blev högt... Så det fick bli en dubblering av Gamma-elementen. "Givetvis" hade rean upphört så det blev till att betala fullpris!

Av anläggningens totalt runt 5000 kr för alla element så gick alltså hälften åt för att kunna spela diskant.... Allt för konsten! Detta var läget då bilden på denna sida togs.

Men givetvis var det inte slut där - innan vöggarna skrotades så byttes 6-tummarna mot små 3-tummare med låg distorsion, 6dB-filtren på ingången på slutstegen fick bli ett trevägs delningsfilter från Behringer mm.

Det har krävts en hel del pulande och moddande för att få ihop det men det ljudande resultatet är häpnadsväckande! Inte speciallt punktformigt som ljudkälla betraktat :-D men de övriga kraven har tillgodosetts med råge. Det finns de som påstår att jag snarast hade byggt svängande paneler dvs något åt det numera så populära nxt-hållet. Jag vet inte om det är så - jag vet bara att detta då var det totalt sett bästa ljud jag någonsin haft. Tyvärr är WAF förfärande lågt men jag har turen att ha dels en förstående hustru och dels en "egen" källarlokal så det är inget stort problem :-D.

Inte felfritt men härligt fritt och dynamiskt! Men - det fanns också stora problem, framför allt vad gäller renhet och fas. Så många element på en gång ger problem när man sitter nära. Så jag fortsatte envist att leta efter något bättre trots att väggarna gav en musikupplevelse som inte var fy skam.

Så hörde jag IS 815 hos Petter på Intelligent Sound. Det tog många besök och mycket tvivel inan jag till slut gav upp - det  var väldigt annorlunda och väldigt bra. Jag hade då redan bestämt mig för att aldrig köpa högtalare igen eftersom allt jag testat i princip endast var annorlunda men inte bättre när jag fick lyssna i lugn och ro. Det är så lätt att bli imponerad av ett mulligt och "luftigt" hifi-ljud...

Dessa lät så annorlunda att jag blev mycket misstänksam - de lät suveränt bra och naturligt - kunde de verkligen vara så bra eller var det som vanligt bara en "förälskelse" som skulle svalna så snart högtalarna fick visa sina rätta jag? Jag tog chansen och baxade ner högtalarna för källartrappan (de är STORA och TUNGA) och sedan fick de vara kvar. De har under åren uppgraderats av Petter med nya filter och annat och på senare tid har jag själv ockå bidragit med en del trix och för närvarande (nov 2010) så finns det inte några planer på byte.