| |
I MoLt (= Ljudtekniska sällskapets tidning Musik och Ljudteknik) publicerades i slutet av 1980-talet följande artikel. Den återges här i sin helhet men med vissa uppgifter anpassade till dagens status - tyvärr finns ju t ex inte Tesserakt kvar som företag. Jag tycker dock fortfarande lika bra om skivorna nu som då så därför denna "återutgåva" av artikeln.
Observera att den engelska siten har en nyskriven (1999) biografi som innehåller andra uppgifter än denna artikel. Du hittar den här.
Fransk kultur okänd i Sverige!
Fransk kultur och ingenjörskonst är inget som för oss nordbor är särskilt lättillgängligt. Fransmäns ovilja att tala/skriva engelska och vår oförmåga att förstå franska är troligen ett av skälen. Detta gör tyvärr ibland att vi missar intressanta uppgifter och uppfinningar/upptäckter.
Det lilla importföretaget Tesserakt Media Förlags AB gjorde vad de kunde för att bota detta sakernas tillstånd - bland annat genom att idogt propagera för och sprida bl a fransk elektronik och fransk audioteknologi i Sverige.
Att Jean Hiragas namn nu nämns med stor högaktning även bland svenska audiofiler beror till största delen på Tesserakts (läs Anders Edenholms) idoga upplysningsarbete.
Franska audiofil-inspelningar.
En längre tid importerade man också en mycket intressant serie franska skivor inspelade av en man som hette Andre Charlin. Skivorna finns utgivna på en etikett med samma namn: A Charlin. En stor del finns ännu bara på LP men fler och fler kommer på CD (nu 1996 är förhållandet det motsatta - LP är utgånget...).
Genial - och utfattig!
Andre Charlin, som dog utfattig och ruinerad för några år sedan, måste varit en av världens stora ljudtekniker. Han var mycket välkänd i Frankrike och innehade bland annat över 200 patent rörande ljudåtergivning och inspelning.
"Öronlöst" konsthuvud för naturtrogen akustik.
Ett av hans stora bidrag till ljudvärlden är konsthuvudet. Redan på 50-talet gjorde Charlin inspelningar i stereo med sitt konsthuvud. Materialet lär ha varit gips med en mjuk tygyta av teddy-typ. Mikrofonerna var ofta av fabrikat Neuman. Mikrofonerna var inte, som så ofta nuförtiden, monterade i konstgjorda "öron" utan hans konsthuvud var öronlöst.
De flesta konsthuvudinspelningar avlyssnas bäst med hörtelefoner - så inte Charlins. De är inspelade för att avlyssnas med högtalare. Därför det "öronlösa" konsthuvudet.
Ingen mixer, ingen kompression
Det var inte tal om att mixa och konstra till signalen, utan han drog mikrofonkablarna direkt till varsin ingång på sin tvåspårsbandspelare (Ibland en tvåspårs Revox G36, rörbestyckad förstås) och så upp med volymen till lagom styrka för att helst inte överstyra bandet för mycket vid fortepartier.
Ingen Dolby, ingen volymjustering.
Sen var det bara att spela in. Inga volymjusteringar, ingen Dolby (varför skall jag betala för distorsion som jag kan få gratis var hans kommentar om dolbyenheterna), ingen solistmik, bara den naturliga klangen och den naturliga dynamiken så långt nu hans grejor klarade det.
Mikrofonplacering via stegakrobatik.
Till saken hör att han alltså dessutom var en gudabenådad lyssnare. Han gick runt i inspelningslokalen och klappade händer och sedan placerade han ut sitt konsthuvud. Ofta på platser som inte var helt lätta att nå - stege och lite balanskonster hörde till.
Resultatet blev lysande!
Snacka om audiofilinspelningar!
God lokalkänsla och instrumentplacering.
Lokalkänsla och instrumentplacering är helt fantastiska - det verkar dessutom som om detta går fram ännu bättre på CD..? Men du måste ha en bra spelare för att upptäcka hur bra dessa inspelningar verkligen är!
"Spårningstest" för LP-spelare!
En LP-spelare som är det minsta feljusterad har ofta inte en sportslig. Exempelvis klockorna på plattan med munkarna nedan är helt hopplösa! En av anledningarna till detta är givetvis att dessa klockor är inspelade med hela orginaldynamiken vilket gör att gravören måste ösa på för att inte de tysta partierna helt skall försvinna i nålrasp etc. Bandbruset är faktiskt förvånande lågt hur det nu kan komma sig - Charlin verkar ha utnyttjat tonbanden till dess yttersta gräns.
Intensiv närvarokänsla
En annan sak som frapperar är att han i de inspelningar som nämns nedan, har lyckats få en intensiv närvarokänsla, ja nästan närupptagningskänsla, av solister och enskilda instrument och sångare utan att den naturliga rumsklangen går förlorad. Och detta med bara två mikar i ett konsthuvud!
130 unika inspelningar - de flesta försvunna.
Charlin hann under tiden 1956 - 1974 med att göra ca 130 inspelningar. Dessa försvann och spreds för alla vindar i samband med att Charlin kom på obestånd. Många av inspelningarna gjordes dessutom åt andra skivbolag, bland annat Erato och Philips.
Intensivt sökande.
Nu pågår sedan några år ett febrilt och intensivt sökande efter orginalbanden. Man hittar inspelningar i Japan, i Schweiz, i Tyskland och givetvis också i Frankrike.
Detta letande leds av en fransk musikentusiast och tillika skivdistributör vid namn M. Albohair
"Orginalskivomslag".
Han återutger dessa inspelningar med stor trohet mot originalen - t o m original"plåtarna" till skivomslagen har letats fram och används i produktionen. Denna hänsynsfulla och försiktiga behandling av Charlins verk har givit till följd att vi nu också får tillgång till några av de bästa audiofilinspelningar som någonsin gjorts.
Vinylen slutsåld!
Här på siten (under inspelningar) hittar du mina kommentarer till 3 utgåvor. (Då jag skrev dessa recensioner i mitten på 80-talet fanns de både på LP och CD. Numera finns det inte längre några LP kvar.
Tänk på att CD-tekniken har gått frammåt med stormsteg sedan recensionerna skrevs - då fanns knappast några riktigt bra CD-spelare...)
Högre dynamik på CD?
En egenartad upplevelse jag gjort är att CD-versionerna verkar ha högre dynamik. Detta kan antingen bero på att man hittat orginalbanden och använt dessa vid matriseringen i stället för en första eller andrakopia.
Det kan också bero på Charlins metod att aldrig röra volymkontrollerna under inspelningen och att behålla orginaldynamiken oförändrad, så gott det nu går, på bandet. Detta måste ha drivit gravörerna till vansinne. Jag tror att man därför avsiktligt har sänkt nivån på de starkast utstyrda partierna vid gravyren av LP-versionen. På CD kan du ju faktiskt, åtminstone teoretiskt, lägga över tonbandets hela dynamik vid matriseringen. Vara hur det vill med detta - CD-versionerna är mycket bra.
Skiftande musik.
Inspelningarna är av skiftande musikalisk kvalitet. En del är mycket "eget" annat är välkänt. Här finns Mozart och Haydn också för den som vill. Och så finns de nedan recenserade godbitarna som inte precis tillhör de mest välkända kompositionerna.
En anledning till att dessa skivor inte har blivit några stora "audiofil-inneplattor" kanske beror på priset? 99 kr för en LP och 149 för en CD (1991) kan väl inte vara audiofilklass? Inspelade av en tokig fransman som dessutom är död... Ja inte vet jag - jag vet bara att varje ljud- och musikintresserad LTS-medlem borde inneha åtminstone någon Charlin-inspelning.
|
